Det var skönt att komma bort från den här hålan ett tag.. 

Och det var skönt att få lite tips och idéer kring träningen med Cheva.

Och det var kul att träffa folket som jag lämnade.. Det får vi göra om :) <3

 

Så vi fortsätter med våran läxa, träna in "kom" samt att stärka mitt ledarskap.

Tänka om, tänka att det är en valp jag har.. 

 

 

Jag tror att min solstråle kan växa upp till en vacker vårdag. Det tror jag.. 

Jag har mina delmål uppsatta nu!

 

Dagen började inge vidare.. Jag vaknade av klockan, kolla telefonen och funderade på vad fan jag gjorde vaken så vände på mig och somnade om. Vaknade 6.22 och kom fram till att jag ska ju för fan jobba idag! Skicka sms till Christina att jag försovit mig men att jag kommer till skofabriken, jag borde hinna innan dem åker ner iaf. Ge hundarna frukost, ut med dem och ner med dem till Mia. Jag var på jobbet till 06.58! ;)

 

Utvecklingssamtal med chefen kl 10, och när jag kommer från sista morgonjobbet 9.25 ringer hon och säger att vi har möte idag. Jaa, jag är på g upp nu, kommer från sista jobbet nu så är på g upp. Bra, då får det bli en snabbis säger hon. Hm! Funderade hela vägen upp till skofabriken på vad hon menade, och när jag kommer upp pustande och vrålhungrig så gick jag in och frågade om hon tagit fel på tiden eller är dubbelbokad. Nej, men klockan är snart 11 och du har ju ett jobb då så tänkte vi skulle hinna med det här innan.. Erhm?! Du vet om att det är vintertid nu, klockan ska vridas tillbaka en timme ;) Hahaha mötet började ju bra iaf..

 

Och jag är nöjd med samtalet för övrigt. Hon gillar att jag vill jobba kvar och att jag har kunskaper inom psykiatrin som jag gärna delar med mig av - det jag känner att jag har kunskap inom. Så ja, nej där vill jag inte sluta i första taget. Målet är att jobba inom missbruk men jag kan inte släppa det här än.. Jag trivs alldeles för bra för att släppa taget.. Sen gillade hon att jag skulle läsa vidare inom missbruksproblematiken, och det uppskattas att höra..

 

När jag väl kommit hem var det kaos en stund, men det ordnade upp sig när jag fått komma upp till mig och pyssla lite. Frös in 2,5kg köttfärs etc. Inte visste jag att det var så mycket.. 

Grejade fram lunch osv, då jag fortfarande var hungrig.. 

 

Annika kom ut på en liten promenix, och det var skönt att ha sällskap. Det var fruktansvärt kul att gå en sväng och bara prata.. Sen kom vi fram till att Zheeba är en typisk pensionärs hund nu - hon bara går.. ^^

 

Var med Marcus till Marieberg en snabbis.. Och så är jag hungrig igen.. Så kanske borde fixa en macka att käka?! 

 

Imorgon drar jag iväg på nya äventyr. Fan vad jag längtar bort från det här stället! 

 

Lämna mig ifred = Lämna mig ifred, jag (kanske) kommer tillbaka när jag mår bättre... Dvs lämna mig ifred, hör inte av dig! 

Jag älskar dig = Dem starkaste orden man kan säga till någon. 

Jag hatar dig = Dem näst starkaste orden man kan säga till någon. Det är få jag hatar!

Förlåt = Jag kommer göra allt i min makt för att det inte ska hända igen.

Jag lovar = Jag lovar, på mina hundars liv, något till någon!

Du är mitt allt = Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig i mitt liv.

Stressa mig inte = Gå inte runt till mina nära och prata, ge mig ingenting, hör inte av dig.. 

 

Ord har ingen betydelse om du inte visar vad det betyder.. 

 

 

... Dont push it !

 

 

  

 

Jag har sagt upp min plats som förhandlare inom Hyresgästföreningen. Jag vill inte tvingas på andra människor. Jag ger upp mänskligheten. Jag kommer lägga all min energi på jobbet, där vet jag att jag gör nytta och jag trivs på mitt jobb. Där kan jag få ut mina sociala behov, mitt omhändertagande etc. 

 

Ciao!

Idag har jag skrivit 24/10 mer gånger än jag någonsin skrivit ett datum tidigare, så jag borde väl veta vad det är för datum idag? Runt 18 gånger har jag fått det bekräftat iaf ;) 

 

.. Sen är det två månader kvar till julafton!

 

 

Jobbat färdigt för den här veckan, hoppas jag. Har knappt suttit idag, och det kändes i fötterna och ryggen. Så att ha suttit och tagit igen sig i ca 20 minuter var väl behövligt. Men nu kör vi en vända igen..

 

• Diska
• Tvättstugan kl 17
• Plocka ihop det som ska tvättas
• Laga och äta mat
• Lyssna på musik och koppla av
• Ringa mamma och kolla läget inför imorgon (Tattoo mässa)
• Lösa hundvakt till imorgon
• Vattna blommorna
• Rensa kaninburen + ge dem hö o pellets
• Duscha
• Lämna felanmälningslappen i vaktmästarnas brevlåda (11 dagar för sent ^^)

 

Jag ska försöka hålla mig på sträckbänken, inte fördjupa mig med människor. Jag håller mig till mina nära och kära som vet vad jag hålls med och som redan känner mig tillräckligt väl. 

 

 

Det är svårt att vara alla till lags, men jag får ut mina känslor på jobbet - där kan jag ge omtanke och vara dem till lags - jag behöver inte se till att "bekanta" mår bra. Jag behöver inte se till att alla mår bra, jag behöver inte öppna mig för alla. Jag måste sätta ett stort stopp för det här nu, annars blir det bara värre..

Jag behöver lära mig gränser, och att hålla på dem.. Nu och om någon gång kanske jag lär mig att backa undan lite.

 

 

Imorgon skulle jag varit ledig, men fick ett extra pass 7-14. Det tackar vi för och håller alla tummar att det inte är någon snö imorgon bitti, då blir det jobbigt. Men! Jag har fortfarande världens bästa arbetskamrater, jag vet inte vad jag skulle göra utan er <3 <3

 

Nu ska jag njuta utav kvällen med mina kära, dem underbaraste på jorden. Och kanske orkar man sig på ett litet träningspass med buffeln.. Bara kanske! 

Jag säger bara det... ALWAYS COCACOLA!

 

Jag är helt såld!

Aldrig har jag beställt ifrån utlandet, men det här är värt att chansa på..

 

Än så länge är det en bra dag idag. Började morgonen med den vanliga rundan med älgarna. Vidare mot jobbet, kände av ryggen och trodde att dem här 5 timmarna skulle bli en pina. Men icke! Jag och Liza var hos den skönaste tanten. "Jill tvättar ordentligt för hon är lesbisk". Hahahaha! "Har du en randig fitta?".. Ja, imorse kunde man inte göra något annat än att skratta.. 

Lesbisk? nJa, jo för jag har ju min kära arbetskamrat Jenny på sidan av, hoppas jag. Och har väl haft det ett år nu, så ja.. Vad säger man, ibland sprids ryktena fort. ;)

 

Idag känner jag mig på bra humör iaf.. Känns som att ingenting är omöjligt, så tog en dusch och vred på lite musik. Så ska väl ta itu med lite kläder, imorgon är det sovmorgon. Sen är det upp tidigt >_<

 

Ska även försöka få in nytt trick på Cheva.. Så inomhus träning står på schemat idag, nu när mattan är på plats och han inte halkar iväg ;)

 

 

Nu kanske jag kan vara nöjd några veckor.. Har grejat och pysslat, så nu är jag redo för att kontot ska fyllas med pengar så jag kan köpa allt annat som behövs. Och nu kanske sängen kan locka lite mer så jag sover där istället för i soffan..

 

DÅ var den här, måndagen, sista dagen ledigt. Men skönt att komma tillbaka till jobbet imorgon igen. Har skrivit upp hur jag ska jobba resten av året, och Januari. Och som det ser ut så jobbar jag hela julen! (yeeeeees) Och ska prata med chefen imorgon att jag kan jobba lite extra om dem behöver ;) Jag tar ut min semester nästa år istället ;)

 

Fastnade på Ebay igår kväll, och det är inte konstigt... Massor av CocaCola grejer! Och min största dröm är att ha hela lägenheten inredd i Cola grejer. Man måste börja någonstans så jag behöver jobba extra för att ha råd med allt. Jag får börja smått och sikta mot CocaCola soffa, fotölj, säng, kylskåp, bord etc längre fram.. Men gardiner, sängkläder, duschdraperi, burkar och dekaler ska jag väl kunna fixa ;)

Så det är det enda som står på önskelistan - CocaCola shit! Eller som Mia säger, Coco Cola freak 

 

 

En bild säger mer än tusen ord..

Goliat är här, det betyder att man har sällskap när man sover! Jag låter inte mina älgar vara i soffan, då jag gillar den för mycket. Men lilla Goliat är välkommen upp i soffan, när jag tycker att det är okej.

 

Dagen idag har bestått av att möblera om på vissa blommor, och jag är väl inte riktigt nöjd med det. Törnrosas Kjortel dog, det betyder att det såg rätt förjävligt ut i min julgran i köket. Men nu har passionsblomman, som jag fick utav en pensionär på jobbet, tagit över julgranen. Jag hoppas att den klarar sig lika bra där som i sovrummet. I sovrummet står nu Orkidéerna, förutom den lilla som står på tvn, och den gröna palettblad.

 

Hoyan har flyttat, den stod tidigare i västra fönstret - på fönsterbrädan i en ampel. Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och satt upp hängampeln i fönstret - sydläge! Men som vanligt när Jill ska sätta upp något så ställer hon sig på en stol och tycker att höjden/läget är perfekt... Pfft! Den hamnade för mycket åt mitten, så jag kanske kan gömma det genom att hänga upp en liten ampel bredvid?! Sen fick balkonglådan med röda palettblad och pelargoner flytta dit. I väster fönstret står nu ökenrosen, sukelent jag fick av mamma, röda palettblad, garderobsblomman och Jiaogulan / Gynostemma /Mirakelört / Odödlighetsört / Teväxt (se bild)...

Herregud, jag som bara skulle ta det lungt.. Det slutar med långa telefonsamtal med mitt egna kött o blod. Ena samtalet får man knappt prata, bara lyssna och svara på frågor.. Haha syrran har inte förändrats något märkvärt iaf ;) Mycket prat och skratt, som vanligt - och det behövdes!

 

Sen prata jag med min älskade mamma som står stark när hennes barn sakta klättrar upp groparna. Så jävla glad att jag har henne som mamma. Det ska man vara, även om jag inte varit snäll alla gånger. Men hon har stått kvar iaf, och hon har kämpat sig igenom vårdnadstvister och skitsnack. Och hade hon inte älskat mig så hade hon inte gjort det.. 

 

 

Blod är tjockare än vatten, säger dem. Men ibland undrar jag.. Jag älskar vissa människor starkare än mitt egna kött o blod, och visst - det kanske har och göra med att vissa känns mer som familj?! Och då syftar jag på min fadersgestalt, min pelare i stormen - Mr A! Underbarare karl får man väl leta efter? Som står vid mammas sida och stöttar henne igenom allt skit som vi drar in henne i.. 

 

 

Jag fick ta tag i chefen igår, och jag vart inte klokare på det. Men ändå! Sen gick kvällen undan, hela dagen egentligen.. 

 

Imorse ville chefen prata med mig, och visst.. Det visar sig att jag inte får förlängt på mitt vikariat en månad till. IUtan inkomsten är säkrad året ut, och mer därtill - 31 Januari 2015!!! Fyfan vad skönt! Och jag är så lycklig! Jag ska följa mitt schema, jag får lägga till mer tid om jag vill och kan - och det kommer jag självklart göra under december månad - ge mig jul och nyårstider ;) ;)

 

Så Jill har lite att göra, när almenackan snart tar slut (9November) så är det dags att leta reda på tomma blad och skriva upp fler datum - så jag vet hur jag ska jobba tills dess att jag får min nya almenacka. Den ska beställas vid lön, då jag inte har råd innan! >_< Och så är det 2 veckors leveranstid, och jag ska ju prompt ha en med Cheva o Zheeba på framsidan - på baksidan ska Spåne och Alicia vara med !

 

Så blev jag överraskad när jag kom hem! 

Hur ska den här dagen sluta egentligen? 

Just nu spelar jag musik, ska rensa öronen på älgarna (haha, ja hundarna) och äta något mer än bara en macka kanske? För sen ska Jill ta det lungt och njuta med en cider... Eller fler! Det förtjänar jag!

Nu är jag dessutom långledig, till tisdag! :D

 

 

 

 

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

 

Nu blir det att fixa ordning matlådor så man slipper laga mat varje dag. Ta dagen som den kommer. Ska väl ta mig i kragen och träna Cheva en skvätt sen. Idag blir det lite mer lydnad och ordning. Inte bara lösträning. 

 

 

 

Jag kan vara ganska grinig och skylla allt på andra

men sanningen är den att vi behöver varandra

är rädd för det mesta och det hindrar mitt leende

det ändrar så mycket jag vet om mitt beteende

 

men vad vill du jag ska göra, gå runt och spela glad?

vill leva utan masken, jag vill ju må bra

men jag behöver din styrka för att klara varje steg

det kanske är bullshit men det är min enda väg

så kan du inte komma och hålla mig i handen

följa mina steg när jag går här på jorden

 

jag vill inte såra dig men jag gör det ändå

det är inte med meningen så jag säger förlåt

ibland kan jag känna att jag skiter i vilket

det känns som om att jag hamnat i ett rent helvete

Men varför ska jag klaga, jag har mina vänner

jag finns här för er om ni träffar på demoner..

 

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

 

Jag har det väldigt jobbigt och jag är inte ensam

Att få en panikattack det ser jag som pinsamt

När marken börjar gunga och hjärtat slår fortare

Och man bara vill lägga sig och komma bort från skiten

Det är dem gångerna jag önskar det fanns nåt bot

Affären och pizzan ja tillochmed bussen dem ser jag om ett hot

Något är inte bra men jag gör så gott jag kan

Det här ska jag klara om du tar min hand

För att leva som jag gör, är inget som jag önskat mig

Förr så var jag kaxig, glad och mycket framåt tjej

Men nu har det ändrats och jag vill tillbaka

tillbaka till tiden som var så underbar då jag inte ens skaka

ska av rädsla och rädslan för mig, jag klarar inte mer - jag vill ha din hjälp

du vet vad jag talar om - kom och hjälp mig uppåt

 

 

Träningen går bra men det är nåt som saknas

Modet och styrkan men ögonen tåras

för det är så jävla jobbigt att jag inte vill någe mera

det är helt okej, men inte med flera

bara vissa vet om det för jag visar det så sällan

men polarna är kvar fast dem får ta vissa smällar

Jag visar det sällan men jag är väldigt tacksam

Du vet inte så mycket men jag älskar dig mamma

och när jag har det som jobbigast så finns ni som ett stöd

om ni bara kunde förstå känslan av en andnöd

jag jobbar varje dag med modet och styrkan

att bli av med den här skiten det är min enda plan

hjärtat slår volter, kroppen den ryser och jag vill därifrån

och alla känslor som jag får dem kommer inifrån

Och jag är inte så stark som alla verkar tro

 

Ändå gick jag tillbaka.. Var jag inte värd bättre? I mina ögon var jag inte det, jag var värd att må skit - ingen annan ville ha med mig att göra. Att han ens ville det? Var det ens kärlek? Att få orden kastade i ansiktet, varje dag.. Flera gånger om dagen kunde jag bryta sönder!

 

 

Jag lyckades fly, men inte för ens mitt och Zheebas liv var i fara. Jag flydde dit jag kände trygghet - en äkta trygghet. Till familjen, där dörren alltid står öppen. Där jag vet att jag överlever! Men ville jag egentligen det?

Där blev jag tvingad att vara bland folk, gå ut med hunden på dagen och träffa folk, gå i affären själv. Jag var tvungen att ta bussen vart jag än skulle. Alkoholen fick mig att lugna nerverna, och HAN kom in i mitt liv. Inte det bästa sällskapet men en vän som kunde se bakom mitt leende. En människa som hjälpte mig att ventilera, en vän som förstod exakt vad jag gick igenom. Han bjöd mig aldrig, han höll det där jag inte var - av respekt! Han ville inte dra in mig i skiten! En vän som skulle betyda väldigt mycket för mig.. Och gjorde i många år. Efter 7 år försvann han, han blev en helt annan människa och hans nya liv betyder mer än vad jag gjorde. Jag lägger ingen större energi på det idag, men ändå känns det tungt.. Brorsan, som jag kallade honom...

 

Sen det här har det hänt massor i mitt liv. Jag lyckades komma ifrån att vara ute på nätterna, jag lugnade ner mig och fann kärleken. Jag lyckades ta mig igenom en utbildning, på egen hand! Jag lyckades klara av 8 veckors praktik där jobbet innebar att jag skulle träffa människor som inte kände mig. Som var skörare än mig! Jag visste inte alls vad som skulle hända mig, men jag klarade det. Jag lyckades! Och min handledare hjälpte mig att få ett jobb som timvikarie - underbart, tänkte jag! Skrämmande men väldigt skönt! Jag har Christina att tacka för att hon hjälpte mig igenom dem 4 veckorna. Idag kan man inte tro att jag har panikångest på jobbet, hur jag kämpade mig igenom varenda dag på praktiken och dem första dagarna jag skulle jobba på egen hand!

Jag har fått höra goda ord från chefen och jag bara njuter! Jag har lyckats! Jag kan!

 

Nu är det dags för nästa utmaning i mitt liv, ta itu med psyket ordentligt och fixa utbildning för mitt drömjobb! Nu är det dags att ta i med hårdhandskarna, jag ska klara av att jobba och plugga samtidigt! Jag har gjort det förut och jag ska göra det igen! Jag kan om jag vill!

Och jag ska klara det på egen hand. 

 

Det här med körkortet tynger mig.. Jag påbörjade, och har inte kört på skolan sen februari.. Varför? Jo, för det är som ett ekorrhjul, man måste jobba för att ha pengar, och när man jobbar har man inte tid/ork att fokusera på annat än sig själv, djuren och dem närmaste.. 

 

Men nu är det slut med det här. Jag ska kämpa vidare!

Om 2 år ska jag kunna se tillbaka på den här tiden och tänka att jag klarade det. Jag är bra! Jag är bäst på att vara mig själv! 

 

Att vara egenkär är inte en undergång, det är bara ett tecken på att ingen är viktigare än mig själv. Jag ska klara av det här, jag ska ta itu med allt nu! 

 

 

 

 

---

---

---

 Förutom ångest så har jag tandvärk, vilket kanske iofs inte är konstigt.. Men jag tycker att det borde ge med sig nu. Ibland kan det dock bli för mycket, och det erkänner jag. Jag ska hålla mig till det jag vet inte gör mig illa.

 

Esh, vad vill ni veta egentligen? Vardagen har blivit en mardröm. Mina rutiner är borta, mestadels. Men jag kämpar på ändå, jag har väl slarvat en gång och fallit tillbaka. Men nu är jag igång igen, och det är rätt skönt att få tillbaka gnistan, den känslan känns bra. Även om det mesta ser mörkt ut. Lite positivt varje dag gör ingen skada - tvärtom!

 

Sen jag kom hem har jag hunnit med att diska upp en 3-4 dagars disk, duscha, packat lite shit och skrivit en inköpslista. Istället för att ha den i huvudet så är det bättre att ha den på papper, så kanske man inte glömmer speciellt mycket av det där viktiga.

 

Jag har en längtan bort, upp till Husum - till min syster och hennes barn. Jag har inte träffat barnen på flera år och saknaden är enorm! Men hur ska jag få min vilja till verklighet? Jag har ågren över att jag inte kunde följa med mamma upp nu när det är kärvt där uppe. Jag vill, jag vill, jag vill!

 

Jag vill, men sen händer det inget - jag flyr från det som är jobbigt och jag vet om det. Men det händer inte så mycket mer än så.... Fuck it !

För 9 år sen träffade jag min första vän, för 9 år sen fick jag dela min vardag med en utav dem bästa. För 9 år sen föddes du, du som gjorde mitt liv helt. Du var min clown, du var min ängel utan vingar, du var mitt allt. Men jag fick inte ha dig kvar hos mig, 2 år så var du tvungen att lämna mig. Du var tvungen! Det fanns inget annat val, det fanns inga andra sätt för att kunna ha dig kvar..

 

Hade det varit idag så hade jag kämpat hårdare, jag gjorde inga misstag, jag gjrode vad jag skulle göra. Jag gjorde mitt bästa! För 7 år sen... Jag minns det som igår! Hemskt! Beskedet och hela situationen. Resan hem var den längsta jag någonsin har åkt! Fylld med ångest, och fylld av tankar som snurrade i huvudet på mig!

 

Jippi, lagom när hostan är på väg bort så kommer ångesmonstret och knackar på. När det har varit sån jävla hosta ett tag nu så säger ena hjärnhalvan åt mig att det är ångest, att jag ska försvinna in i min grotta och inte alls stanna kvar, medans den andra säger att det är luftrören det är fel på och det kommer bli bättre när förkylningen är bättre.. En ständig kamp inombords..

 

 

Idag är ingen bra dag, ångestmonstret är efter mig. Biter mig i hälarna och vill locka på uppmärksamhet, jag blir helt slut av det här. Hostan är bättre, nu är det verkligen på bättringsvägen!

Ikväll ska jag försöka ta det lungt, fixa till naglarna så jag kan jobba nästan hela nästa vecka utan att behöva sitta med det..