På både gott och ont är det skönt att börja som timvikarie igen. Efter att ha gått som månadsanställd, även om jag saknar det ganska mycket. Lönen, schemat, planeringen.. Visst får jag mycket jobb, för det är något som kan sägas hur mycket som helst - kommunen behöver mer vikarier!!
Men så har jag varit till körskola idag, det är så roligt när dem säger åt en att man är duktigare än dem trodde. Haha. Tredje gången jag körde med dem nu, och har redan kommit halvvägs i min planering. Fick en läxa som ska göras under helgen, samt bokade in halkan, igen, så nu kör vi!! ;)
Imorgon är det jobb igen, sen är jag ledig under helgen samt måndag - men då är det kör lektion igen ;)
och så kommer det en lejonhuvad, zobel brun, hona till oss i månadsskiftet februari - mars, men mer om det längre fram 😉
I finally see the bright light.
mammas hjärta är tvingad till vila. Det märks att hon börjar bli riktigt gammal, och jag vet inte hur mycket jag klarar av.. Jag har lovat henne att hon alltid ska kunna göra vad hon vill, utan att ha ont. Men när hon själv väljer att rulla sig i snön och när hon sen är så stel att hon inte kan ta sig upp från liggande - då blir jag bruten itu. Jag blir kluven, mammas hjärta! Vad är det för liv att leva? Men jag bestämmer ingenting för ens jag absolut måste, då jag ser att hon är olycklig. Än så länge kan hon gå i trappor iaf. Den dagen blir min död! 
