Helgen är äntligen över! Lugnet har lagt sig, kvinnliga veckan har kommit... Bebisarna pratar och utforskar omgivningen. Fanny o Goliat var här idag :)

 

Fick hoppa in och jobba ikväll, så ska snart röra på mig. Ett par värktabletter och så kör vi ;)

Imorgon blir det likadant, upp tidigt och iväg och jobba - 7-16.. Rätt skönt ändå, om mensvärken kan försvinna!!

 

Idag var dagen D, vi kom iväg och vi var på plats i bra tid. 

För det första fick vi se när dem bar ut avlivade djur i en bil, i sopsäckar. Dock var det ett fram/bak ben på en hund som stack upp, det gjorde ingen nytta för mitt psyke kan jag säga..

 

Vi kom in till veterinären iaf, Zheeba hade inga problem med henne, vilket kändes skönt. Mig däremot gav hon onda blickar medans hon tryckte sig allt närmre väggen. Men hon blev rakad, gosad och hon fick lämna blodprov. 

Vi fick valet att vänta på provsvaren eller att hon skulle ringa, så vi bestämde att hon skulle ringa istället..

 

Den timmen var hur lång som helst, så många tankar som snurrade i huvudet!

Men när hon väl ringde.

Veterinär - Lever och njurar ser bra ut, dock visade inte ena provet på infektion men vi har en diagnos.

Det blev tyst, och jag hann tänka 4656 tusen tankar..

Hon fortsätter - Anaplasma, vilket är en fästingburen sjukdom som behandlas med anitbiotika i tre veckor. Vilket kan ge hudutslag, precis som Zheeba har på armbågen.

 

Hon skrev ut recept och berättade att jag skulle få åka till Marieberg eller Sjukhuset för att hämta ut då det är troligast att dem större apoteken har detta, Ronaxan.

Jaha, eftersom mina pengar var slut så fick det bli ett samtal mamma som kunde ställa upp ekonomiskt. Så jag hoppade på Beirut in till stan, mötte upp henne och for till sjukhuset. Där hade dem inte den "billiga" varianten, 700kr. Så det blev en tripp till Marieberg och sen tillbaka till stan och sen hem..

 

Zheeba ska alltså äta 4x1gång om dagen i tre veckor..

Jag håller alla tummar att det är det enda som behövs, att hon sen blir återställd. Min älskade solstråle, vad skulle jag göra utan henne? 

 

Min älskade självfrände ska få träffa doktorn imorgon bitti. Och jag håller alla tummar att det bara är antibiotika som behövs så är hon som vanligt igen. Tankarna som snurrar runt, medans älsklingen är slapp och slö, är inte trevliga. Men man får lära sig att hantera dem. Hon dricker och äter iaf. Och ett stort tålamod när man ska pilla med henne..