Det blev en käftsmäll till i torsdags, svårt att sova trots två st Atarax. Sov oroligt, vaknade flera gånger och dessutom så drömde jag mardrömmar..

Djävulen har gått på ett vittne, han säger sig även fortfarande ha koll på mig över internet. Då undrar jag hur och vart? Är mitt liv på nätet slut? Ska jag fortsätta som tidigare?

 

Han säger sig även ha fått sms från mig, att jag vill glömma allt och gå tillbaka till hur det har varit.. (??)

 

Ungarna kommer inte få störa mig mer, nästa gång dem flyger på mig så är jag tvungen att prata med dem. Sätta ner foten, för enligt han själv så kan han inte neka barnen att träffa mig. Vilket i sig låter sjukt!

 

Han har även ringt polisen för att fråga hur det går, han är stressad över det här osv. Och? Då förstår han inte hur illa han har fått mig att må..!

 

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

 

 

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

 

För övrigt så har årets första blodbad kommit, värken är värre än någonsin och jag får krupp! Jag ligger mest i fosterställning och bävar inför att kanske behöva ta en rejäl smärtstillande för att kunna sova. Ataraxen fick mig att somna igår, tillsammans med alvedon + naproxen. Och jag som älskar tabletter - not!

Vi får väl se vad det blir. Men ikväll ska jag försöka vara smärtfri så jag kan njuta av Marcus sällskap - vi ska mysa framför Farmen!

 

 

Jag var inne och kollade min lön, för Januari. Hade jag inte jobbat under jul så hade jag varit skyldig kommunen några tusenlappar. Aldrig! Så efter att dem dragit allt, då jag var sjukskriven, så får jag ut 617kr.. Hade råå panik igår, det var en ordentlig käftsmäll. Och inte nog med det, efter att jag ringt folksam, för att höra om försäkringen täcker inbrott eller annat som jag varit med om under hösten - nej, det gör den inte. Fine!

 

Sen kom jag på att både fackavgift och försäkring dras direkt på lönen, det 310kr. Så jippi, jag som trodde att jag iaf skulle ha råd med hundmat den här månaden, får nöja mig med 300kr.. 

 

"Du kan ansöka om skadestånd från gärningsmannen för förlorad inkomst".

Det kan du ge dig fan på, både för förlorad inkomst och för sveda och värk! 

Han ska få veta att han lever, djävulen! 

 

Som tur är har jag världens bästa mamma, hon hjälper mig med matlådor och även för busskort den här månaden ut. Så jag kan ta mig till / från jobbet, så jag inte förlorar mer pengar än nödvändigt.. Egentligen så skulle jag sjukskriva mig rakt av, men det går ju inte.. Jag klarar av att jobba, jag gör mitt jobb bra. Jag klarar det!

Jag har påbörjat ett brev till djävulen, där jag skriver ur mig allt som jag vill säga till fanskapet. Det enda positiva är att det, när det är färdigskrivet, brännas upp och jag ska njuta av varenda sekund! 

 

Aldrig att han ska få veta vad han fått mig att känna, men jag vill ändå att han ska få veta.

Dubbelt? Må så hända, men det här är något som jag måste gå igenom. Ännu en fas..

Jag gick från livrädd och isolerad, panikslagen, kränkt, till irriterad, förbannad, till hämndlysten, till ledsen, till saknad, till där jag är nu.. 

 

Självklart vill alla offer att gärningsmannen ska veta hur dem känt sig, men jag vill inte att han ska få den glädjen. Psykopater ska inte få veta deras triumf - han ska aldrig få veta hur det har fått mig att må - mer än det jag kan berätta under en eventuell rättegång. Och det har jag också i huvudet - vad händer, måste jag sitta och titta på honom? Måste jag få känna hans blickar? 

Idioten tror ju att han går fri.. 

 

Nej, så mitt råd till mig var själv var att skriva av mig. Precis som med Uffe, när jag fann honom livlös, så måste jag få ur mig till honom. Och endast honom. Men skillnaden nu är att den här människan lever, och jag vill inte ha med honom att göra - därför bränner jag brevet sen!

Igår fick jag inte vara ifred när jag tränade Zheeba, då vart jag i princip påhoppad av tå glada ungar. Och idag hann jag iaf träna Zheeba ifred, när jag tränat Cheva en kort stund kommer först Dawid och vill prata och så kommer Amanda.. Jag hade Dawid som hjälp för att hjälpa mig att förklara för Amanda att det inte är någon bra idé att hon kommer och pratar med mig hur som helst. Och framförallt inte nu när polisen är inblandad.. Jag tror att hon förstod.

 

Så hädanefter får jag ta min träning någon annanstans.. Sjukt egentligen..

Lite piggare... Lite fräshare.. Lite mer jag!

 

Sen sist så har jag jobbat hela julhelgen, och gick av dem dagarna med förkylning. Inte så konstigt när man är ute i flera minusgrader och in i flera plus, för att sedan gå ut igen.. S¨å jag som hade sett fram emot att jobba nyårsafton + nyårsdagen fick snällt ringa mig sjuk, då jag låg med feber >_<

 

Just nu är paniken skyhög inför löning, då jag inte jobbat mycket i december och jobbar endast 4 dagar nu i Januari. Samt att bemanningen, där jag är timvikarie, har bytt till direktbokning - vilket inte funkar i mitt liv. Så imorgon ska jag in till dem för att registrera mig i det nya systemet och förklara för dem att det inte funkar så för mig. Dem kan inte skicka ut sms, samma dag, om att jag ska jobba en viss tid. Absolut icke!

 

Annars har det varit lungt på den andra fronten, har lyckats gått förbi dårens hus två gånger nu. Första var igår kväll alldeles själv, det gick bra förutom en feting attack som jag överlevde. Sen ikväll, när jag gick från tvättstugan med Annika i örat. :)

Jag ska banne mig ta tillbaka varenda cm av Kvarntorp!

 

 

Men visst har allt satt sina spår, och jag hoppas att det går fort nu.. Jag vill ha det här avklarat! Jag vill komma tillbaka till mitt liv..

Och så behöver jag ansöka om sjukpenning - men hur gör man det?! :/ *suck*

 

Och så lider jag med min älskling som bara har motgångar just nu :(