Reparera din Iphone, köp till fräsha tillbehör och framförallt - pimpa din mobil med det senaste i teknikens under! Personalen på playman vet vad dem sysslar med, och håller alltid låga priser - och bra service! Gå in på deras hemsida och kolla deras utbud av tillbehör! Playman.se

 

 

 

 

 

 

 

Delta i undersökning och vinn 5.000 kr till det nya året!

Vinnaren utses den 1. januari 2013!
Vinnaren får pengarna i början av Januari.
SLUTDATUM: 1 Januari 2013

 

 

Dag två med lilla Hannes, och ännu har jag inte bestämt mig för något namn ^^

Nu har han fått flytta in i vardagsrummet. Och vi har borstat pälsen på honom.

Lilla fluffmonstret. Tutti o Frutti skuttade fram till gallret för att undersöka vad det var för något nytt som prasslade nere på golvet. :)

 

Imorgon ska jag jobba några timmar, sen kommer Goliat och Fanny och firar nyårsafton med oss här. :) På tisdag blir det att jobba kväll.Så underbart ändå.

 

Nu ska jag väl pyssla lite och sen ska jag lägga mig på soffan tills Marcus kommer hem igen, då är det matlagning :)

 

 

Jag var ju inte alls beredd på att han skulle vara så här fluffig, men en glad överraskning :D

GRATTIS Tutti & Frutti 1 år! <3

 

Jag är mammas yngsta unge. Jag har då en syster och en bror. En syster som blev diagnostiserad med borderline och adhd, som jag inte träffat så mycket under min uppväxt utan det har blivit sen jag fyllde 18 som man fått bättre och bättre kontakt med henne. Bror min, diagnostiserad med Asperger, har jag vuxit upp med och försvarat när jag gick upp till högstadiet. Vi hade syskonbråk men vi var ändå kompisar, vi spelade mycket dataspel tillsammans innan han flyttade hemifrån. Efter det har kontakten sinat ut i sanden, vilket är otroligt tragiskt :(

 

 

Förra året firade jag jul, tillsammans med hela familjen. Det var mamma, Anders, mormor, syrrans alla tre ungar, brorsan och Zheeba. Den enda som jag tyckte saknades var morfar, annars var det hur mysigt som helst, vi har inte firat jul på det viset på över 10 år. Men efter det julfirandet har hela kontakten med min syster runnit iväg, hon försvann och hörde inte utav sig. Jag skrev till alla jag kunde tänka mig, att jag skulle ringa polisen om hon inte hörde utav sig, och till slut gjorde hon det. Hon var tvär förbannad, hennes kompis hade gjort inbrott i hennes lägenhet här nere (hon har då flyttat upp mot norrland nånstans, till ungarnas pappa) så jag och mamma beslöt oss för att ta itu med hennes lägenhet, rensa ut allt som var av värde och behålla det. Inget tack och ingen tacksamhet!

 

Jag samlade på mig ungarnas häften ifrån dagis, där deras teckningar och bilder fanns. Den yngsta ungen, som inte var mer än 4-5 månader gammal sist vi såg henne, har vi inte mycket vetskap om men jag hittade ett halsband som hon fått av sin pappa och det behöll jag, det bär jag med vetskap om att ungarna är värdefulla för mig. 

 

Vanliga brev, sms, telefonsamtal, ingenting utav det har gått fram på flera månader. När man sen får tag på syster så får man nästan höra hur värdelösa vi är som inte hört av sig när ungarna har fyllt år (trots att mamma och mormor skickat både brev och paket till dem) och jag orkade inte hålla det samtalet i lugn och ro, jag kände endast för att skrika och ifrågasätta henne. Men istället för det så kortade jag ner samtalet och sen dess har jag inte hört hennes stämma.. 

 

 

Vi fick sen höra att hon skaffat facebook, kanske kan man få en bättre kontakt nu? Kanske man få svar på alla frågor? Jag skrev till henne men fick inget bra svar, det var ett märkligt svar, och hon tyckte att vi var knäppa som inte hört av oss till henne via facebook. Men vi har ju inte vetat om det?! Jag skickade en vänförfrågan som blev nekad, hon hörde av sig till mamma och ville att mamma skulle skicka över bilder på ungarna från datorn. Jag hjälpte mamma med detta, och jag får sen ett meddelande ifrån henne där hon tyckte att jag skulle skicka över bilder, eftersom att mamma inte svarat. Jag skrev bara tillbaka att mamma skickat över mail till mailadressen som syrran själv hade skrivit in.

 

Idag får jag också höra att syrrans äldsta har ringt till min styvfarsa och önskat god jul, frågat efter mormor och en bil som styvfarsan lovat honom, men lite svårt nu när det är en bit bort. Syrran kommer ihåg numret till honom, då det är ganska enkelt och vi har haft det i snart 13 år. Det var riktigt kul att höra, den ungen är allt för go! <3 Men jag kan ändå inte sluta fundera på varför syrran då inte tagit telefonen för någon minut och fått numret till både mamma och mig? :/ Jag förstår inte riktigt!

 

 

Du är fruktansvärt saknad, dessa dagar tar extra hårt när jag vet att du inte är med oss! Julen handlar om gemenskap, familjen, gemenskap med nära och kära! 

 

Vila i frid! <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

  

 

  

 

• Hobbykompaniet - Mer än bara luftvapen
• Få besökare till din blogg!
• Få mer besökare till din blogg!
• Alla gillar gratis prylar - gör du?

Jahopp! Jullov nu. Och har fått besked ifrån läraren om att jag svarat på frågorna, vilket jag var riktigt osäker på, och att jag hade skrivit det på ett bra sätt och även att jag hade ställt nya frågor ;) Så känner mig riktigt stolt faktiskt.

 

Dagen började med en liten promenix till tvättstugan, för att köra Zheebas filtar och det, för att sen lägga det i bilen och ha det där, där ute spelar det ju ingen roll hur det ser ut så länge det är mjukt. Här inne vill både jag och sambon att det ser någorlunda snyggt ut, även om det är småsaker ;)

 

Och jag tittade på dagens avsnitt av julkalendern och flinar varenda gång!

Oh those memorys!! <3

 

Tittade även på dokumentären om renrasiga hundar, som gjordes för några år sen, en uppföljning på den förra. Riktigt intressant, och jag ställer mig frågan: sunt förnuft och logiskt tänkande säger väl ändå att man inte avlar på syskon / föräldrar / släkt osv. Men att djur och människor skulle vara helt olika på den fronten? Jag kan i min vildaste fantasi inte riktigt förstå det... 

 

Och självklart så fastnade jag lite på svtplay, och gick igenom lite dokumentärer och klipp. Jag hittade en dokumentär om arabhästen, riktigt intressant där också faktiskt. Kom sen in på tittar filmer, där folk lyckats filma vilda djur. Otroligt lärorikt och intressant, jag fascineras utav våra vilda djur :)

Så det är min huvudsyssla just nu iaf, sen kommer det komma fler idéer i huvudet, men det får jag återkomma till. 

 

Medans internet laggar sönder så ska jag passa på och ringa mormor och farmor :)

 

 

Positivt: När någon gör något bra och får beröm för det. Tex Märta är 4 år och äter upp sin mat och får komplimanger "Vad duktig du är", Märta kommer då att fortsätta äta upp sin mat för att få dessa komplimanger.
Negativt: När Berit på 4 år gör geggamoja av maten och föräldrarna inte beter sig som innan, tex ler eller skrattar, och Berit får då inte samma respons som tidigare och börjar äta som vanligt, och får då tillbaka ett leende eller liknande. 

 

PF = Positiv Förstärkning
Korrigering = INTE bestraffning, avbryta det individen fokuserar på
Bestraffning = En negativ konsekvens

 

 

Om du har tänkt lära ditt djur något trix, så passar PF riktigt bra när den gör det du vill. Det är ju i princip det vi använt oss utav i alla år, vi ger en belöning för att djuret har gjort rätt. Det positiva blir då belöningen, oftast i form utav något gott eller roligt. Och då tänker jag godis eller leksak, men det kan lika gärna vara något så enkelt som en kel stund. 

 

 

Det finns delade meningar i det här området, och jag tror att det handlar lite om hur man själv är som person. Jag kan endast berätta hur jag anser det, och du som läser kanske har en helt annan uppfattning, det är helt okej! 

 

När jag lär in, fostrar eller vad man nu vill kalla det, så använder jag mig utav både korrigering och PF. Varför? Jo, för att jag anser att om djuret inte förstår vad den har gjort för fel, kan den heller inte förstå när den gör rätt. Det är min åsikt, men jag är heller inte omöjlig och har förståelse för dem som inte använder sig utav korrigering. 

Ta min hund tex, hon går väldigt snabbt upp i tempo. För att jag ska få ner henne lite grann så behöver jag visa henne att det inte är önskvärt. Att hon behöver lugna sig lite, och då korrigerar jag henne. Inte via att straffa henne, utan att vägleda henne till ett lugnare tempo. Det kan vara att hon piper, hoppar och skäller när vi egentligen ska gå fot. Här brukar jag knäppa med fingret och det får henne lugnare, för att hon har lärt sig att när jag knäpper med fingret är det allvar (det blir ingen knuff, inget skrik, inget rulla på sidan och bli biten i örat) men att hon kommer tillbaka och fokuserar på vad det är hon ska göra. Och det fungerar! Och det har även fungerat på dem flesta hundarna som jag har träffat. Men man får inte glömma att berömma när dem väl gör rätt, det blir en PF utav det hela. När hon väl har lugnat sig så tar jag ett par steg extra för att tänja liiiiite på gränsen och ger henne sen belöningen. Då förstår hon att hon får belöningen när hon är lugn och fokuserad på en sak.

Om jag nu istället skulle ta bort korrigeringen, och bara fortsätta gå - jag säger ingenting för ens när lugnat ner sig själv, vilket ibland kan ta tid, så gäller det för det första att ha tålamod och ha tålmodiga grannar ;) Men även att man belönar i rätt sekund, vilket i sig kan bli väldigt uppstressande både för dig och hunden. Om jag då väljer att ge henne leksaken när hon väl är tyst och går rätt så förstår hon att där ska hon vara. Men det kan även bli en cirkel på det hela, hon kan prova sig fram, då hon tror att det här med pipande, skällande, hoppandet, är en del utav det som jag vill uppnå. Då får man arbeta bort det, bit för bit. 

 

Här kan man göra på olika sätt, jag kan istället stanna upp och vänta tills hunden sitter tyst vid min sida innan jag går igen. Det handlar inte om positiv förstärkning, det handlar om korrigering. Du avbryter hundens beteende när du går, genom att stanna. Då bryts hundens beteende och den får tänka om, och så går du igen. Hunden kanske är tystare då. Men den här "dansen" kallar jag för korrigering, för det är min uppfattning. 

Om vi nu tänker oss en uppfostring, den fungerar på ungefär samma sätt som inlärningen. När människan pratar om uppfostran så är det om hur individen beter sig, att den inte har fått lära sig vad som är rätt och fel. 
Här kan vi välja nästan vad som helst för djur, men vi fortsätter på hund området.. Om vi ska uppfostra våran nykomling, en valp i det här exemplet, så gäller det att vi lär in vad som är rätt och fel. Och i grund och botten fungerar det på samma sätt, hunden ska lära sig, för den, något nytt. 

Valpen biter och drar i din rumsmatta, enklast möjligast vore att ta bort mattan men när valpen sen växer upp kan den ha kvar den delen av beteende och det blir svårare att hantera. Men i det här exemplet väljer vi att ha kvar mattan, och vi har då flera olika alternativ på hur vi ska hantera situationen.

Vägleder vi valpen så försöker vi göra något annat roligt på sidan av mattan, vi kanske tar fram en leksak och försöker fånga vlapens intresse utav den. Då släpper valpen fokusen på mattan och fäster den på den nya leksaken, perfekt! Men den kan lätt återgå till den där roliga mattan väldigt snabbt, och här gäller det då att ha tålamod om du ska försöka hålla humöret uppe och göra leksaken mycket roligare.

 

Om vi då korrigerar valpen, och sen vägleder den till något annat. Om vi då tex använder oss utav ljud, en liten knuff eller dutt för att korrigera valpen, och i samma sekund ser till att leksaken är mycket roligare så får vi en valp som förstår att mattan är dålig och leksaken mycket bättre. Här krävs det inte lika mycket tålamod, utan här får valpen ändå en tanke att det är fel och att den erbjuds något annat roligt, som är acceptabelt.

 

Den nya leksaken blir en PF på att valpen släppte mattan och leker med något som är acceptabelt. 

 

 

 

Här tror jag inte att jag behöver dela upp det på inlärning och uppfostran, då jag tror att dem flesta människor vet vad som fungerar för dem. Om vi säger att du, som person, gör något fel, skulle inte du vilja att någon berättade det för dig? Eller skulle du hellre vilja att någon berömde dig när du gjorde rätt? Du vill väl bli bemött med förståelse, hänsyn och respekt? 

Exempel:
Eva har precis kommit in i arbetslivet, hon har fått en fast anställning på ICA. Där ska hon sitta i kassan och hon har fått gå kurs så hon vet hur kassapparaten fungerar. Hon missar att scanna vissa varor och emellanåt kan hon scanna varor två gånger. Men varken kunder eller arbetskamrater säger något. Men istället berömmer dem henne, med positiva ord, när hon gör helt rätt. 
Eva börjar självklart fundera på varför dem berömmer henne och varför dem inte gör det varje gång.. Här gäller det att Eva själv förstår att hon gör något fel, men hon kan inte förstå det hela. 
Tror du att Eva skulle bättra sig, och göra rätt, om någon berättade för henne vad det är för fel hon gör eller tror du att hon skulle komma på sig själv tids nog?

 

 

 

 

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

• Vi behöver inte förstärka ett beteende varje gång för att inlärning ska ske, bara det förstärks tillräckligt ofta.

• Ibland ges positiv förstärkning för beteenden som inte är önskvärda, som när ett barn skriker för att få godis i affären och föräldern köper det för att få tyst på barnet.

• Med förstärkning vill vi aktivt forma en inidivid.

• Negativ förstärkning ökar också, precis som positiv förstärkning, sannolikheten att ett beteende ska upprepas. Negativ förstärkning innebär att något obehagligt uteblir när ett beteende ändras till det som är önskvärt. Det handlar inte om bestraffning. Med hjälp av negativ förstärkning har dem ökat sannolikheten att det icke önskvärda beteendet upphör.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

 

 

Idag är det en sån där seg dag. Snart är det julafton.. Viktigt? Njae, inte riktigt - för min del är det negativt med alla förberedelser, om det ändå inte fanns några krav!

Jag hade helst bara vilja att allt skulle vara klart, alla på ett ställe och att man har trevligt. Ibland känns det som att det lika gärna kan kvitta.. Det är endast det sociala som är viktigt, iaf för mig.

 

Jag ska väl försöka mig på med psykologi uppgiften nu.

Blir inte att åka till Stockholm imorgon, för att gå på Hundmässa och hämta Hannes. Jag håller ändå alla tummar att uppfödaren har tid nästa fredag! *håller alla tummar*

 

 

 

Ja, då har vi gått in i December månad, den sista månaden för året 2012. Årets julkalender, Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst, är det något ni tycker verkar bra eller dåligt?

 

Jag är ju en utav dem som tittade på Greveholm 1996, och tycker inte att det har ändrats så värst mycket. Inte till det sämre iaf ;) Men vad tycker du?