® Ångestmonstret - Välkommen!

Publicerad 2014-10-13 14:11:37 « Personligt,

Jag har aldrig varit den som kunnat visa mina känslor ordentligt. Jag tycker mina känslor är självklara, har jag sagt något en gång - vill jag inte upprepa samma sak. Har jag visat dig på något vis, vill jag inte behöva upprepa det allt för ofta - jag gör vad jag vill när jag vill. Dvs att jag visar det på mitt vis, vilket kanske inte kan tolkas jämt. Det kanske inte märks på samma sätt som man ser på film eller hos andra människor. Men jag är jag, och jag tänker inte ändra mig för det. 
 
Jag behöver bara tänka om och prioritera annorlunda, jag behöver gå till botten (till start) för att kunna komma tillbaka till den där tjejen som du älskar. Då kan jag känna mig tillfreds, då kan jag känna mig lugn, då kan jag slappna av.
 
-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-
 
Nu blir det att fixa ordning matlådor så man slipper laga mat varje dag. Ta dagen som den kommer. Ska väl ta mig i kragen och träna Cheva en skvätt sen. Idag blir det lite mer lydnad och ordning. Inte bara lösträning. 
 
 
Jag har tänkt så mycket dem senaste veckorna att ångestmonstret snart har bosatt sig i min själ. Monstret sitter på axeln, dygnet runt, och vaktar över varje steg jag tar. Jag försöker vara glad och göra roliga saker - då försvinner han en stund... Men när kroppen inte orkar längre så är han tillbaka - hårdare än tidigare. Tvingat in mig i isolering, det har hänt - men jag bröt isen, jag tog mig ur det!
 
Jag blir trängd in i ett hörn som jag inte kan ta mig ur, jag får panik, jag vill fly. Jag vill stanna, jag vill fly. Den ständiga kampen dödar min glöd. Den dödas sakta, men jag kämpar! Det värsta är det dåliga samvetet, så jag håller mig undan - ensam med mig själv. Då, och bara då, kan jag läka och bli hel igen! 
 
Den största tanken är att jag ska lösa det här, till varje pris. Men jag kan inte! Jag hittar inte verktygen. Jag ger upp och försöker senare. Jag finner ett par verktyg och använder dem en stund. Jag kan inte koncentrera mig på det onda hela tiden.. Det är något som drar mig åt andra hållet, det är som det är två sidor som slåss. Den goda som vill att jag ska vara glad ändå. Den andra som vill trycka ner mig så långt det bara går..
 
 
Jag kan inte vara tillgänglig dygnet runt. 
Jag pratar och umgås med vem jag vill.. Om jag ens vill det
Jag tänker inte....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Välkommen


Undersköterska, med inriktning på psykiatri. Levt med social + agora fobi i ca 10 år. Sambo. ADHD. Paniksyndrom. Har hundar, katter & Kanin. Boogeyman under sängen. Vill men gör inget. Mamma. Ångest+Depression syndrom.

Follow on Bloglovin

bloggar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela