Dagen började på helt fel sida. Jag brukar vara morgontrött, men imorse var jag värre än en zombie. Kanske för att gårdagskvällen var full med stress och mycket att tänka på?
Jag skulle ha tagit Beirut till jobbet, 7-13.30, men pga att jag inte kände mig helt pigg så fick jag åka med Susanne in till jobbet iaf. Och under lunchen så undrar dem om jag kan hoppa in och jobba 16-30-21.30 ikväll. Lite tveksamt var det, men efter att Ch ropade i bakgrunden (i andra änden av luren) att "jaaa, det kan du".. Och jag funderat ett par sekunder så ja, visst. Bara att köra slut på mig medans det finns krafter kvar.
Och så kom min räddare i nöden, min älskade snutt kom och hämtade mig 13.30 så jag fick komma hem någon timme innan jag åker tillbaka till jobbet. Den här gången slipper jag Beirut också, Maggan jobbar så får åka med henne. Jag vet inte ens om jag skulle klara av att framföra ett fordon efter den här dagen, så det känns säkrast så.
Så får väl se om jag överlever kvällen, och imorgon ska jag jobba 7-12. Fredag 7-14, lördag delad tur... >_< När får jag sovmorgon?! :( Jag saknar sängen! Jämnt, eller bara kunna vara hemma, inte planera dagen utan ta den som den kommer...
Det är tur att jag har tålmodiga älsklingar kring mig! Zheeba o Marcus <3