Jag hoppade av bussen, en inte alls så lång buss tur. Men jag klarade inte av det! Det är länge sen jag hoppade av sådär, då gick jag på Kvinnersta - en av dem första attackerna jag fick.

Men jag kunde inte stanna kvar..

 

Blev en promenad till Kumla, strax över en mil.

 

In till chefen och pratade lite om schemat inför sommaren etc. Och efter en stunds prat så frågar hon om jag är redo att börja jobba imorgon. Helt ärligt? Nej!

Jag är inte det minsta redo, även om jag satt och pratade med arbetskamraterna en stund innan jag drog vidare. Kändes inte alls okej. Inte bra alls. "Har du gjort något kul på semestern då?" 

- Erhm, det beror väl på hur man ser det. Men jag har hamnat i en depression, bara ett par dagar in på semestern, sen vurpade jag med moppen så den får jag inte köra för ens jag fixat till den.. >_<

 

Tog tåget till Hallsberg, feting panik på perrongen. Tåget jag skulle ha tagit.. Det var för mycket folk som klev ombord så jag gick därifrån bara. Jag kunde inte, jag vägrade gå på! Jag stod still. Det är inte likt mig, jag brukar göra saker ändå!! 

Tog nästa tåg, vart försenad till psyk mötet. Väl där så möter jag en som jag träffade första gången jag var där, jag har varit där fyra gånger och olika varje gång!!! Och han visste ju inte vad jag gått igenom. Och vi gav fan puls, blodtryck och vikt då jag inte äter concerta. Men nu ligger bollen hos mig, att jag ringer när jag bestämt mig för att börja igen. För att dem ska ha koll - så stenhård koll har dem inte i linde, ändå är det samma landsting (?!) Kändes bara tungt att sitta där. Men han skulle pusha på dem på remiss teamet så jag får någon att prata med.

 

Hade varit hemma en stund och tänkte ta ut Cheva för att träna, möter Djävulen som kommer ifrån Mia med en limpa cigg. Jippi. PANIK!

Senare får jag höra av Mia att det var som jag trodde, han stod på lur och inväntade Mia för cigg. Men men, hon stod i köket och höll koll så allt gick lugnt till iaf