® Fasan är över

Publicerad 2015-02-24 18:01:23 « Vardagen,

Den dagen som jag endast haft i tankarna, som folk trodde att jag inbillat mig. Eller så har dem sagt att det kommer gå bra, jag ska inte tänka för mycket på det.. Men jag har varit tvungen att förbereda mig på den här dagen, dagen då jag skulle träffa på Djävulen på okänd mark! På en mark som jag vet att jag inte kan ta mig någonstans.. 
 
Jag som redan ogillar att åka buss, jag har redan problem med vart jag ska sitta/när jag ska plinga/hur man sitter/vilka som går av och på etc etc.. Listan kan göras lång.
 
Jag satt där och gick igenom telefonen, kollade upp och där stod han! Kanske 20m! Men han var där. Nu är det kört, tänkte jag! Gick igenom väskan efter headset för att starta musiken, som planerat. Sagt och gjort - musiken hjälper mig att stäna ute världen och jag får vara i min bubbla.
"jaha, ska han åka min buss nu? Gå av på samma ställe, sitta på samma buss.. Om något händer så är han i närheten".. Jag tänkte ringa/skicka sms till Mia om att hon fick komma och hämta mig men under tiden som jag rörde tummarna och bokstavera mig fram, så raderade jag allt.. 
 
Det kändes som ett svek mot mig själv. Det kändes som en rejäl käftsmäll, en rejäl besvikelse. Har jag kommit så här långt med mig själv och HAN ska få sudda ut det? Det är väl lika bra att vi är i närheten av varandra nu innan en ev. rättegång?
Jag beslöt mig därför för att ta bussen hem - trots min magkänsla och vad både kroppen och andra hjärnhalvan sa..
 
Jag kom hem, hel och säker. Han sa inte ett ljud, tittade inte ens på mig. Men han var snabb av bussen, som en trotsig tonåring hoppade han mot dörren innan bussen ens stannat. Sen var det som han hade eld i arslet.. Det var en skön känsla att se ryggtavlan bara försvinna..
När jag sen kommer på raksträckan, har den ryggtavlan framför mig, och tittar bortåt - Mia och Zheeba. Yes! En trygghet, hon hör om det händer något.. Men inget hände, jag kom hem helskinnad!
 
 
.. Starkare än igår!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Välkommen


Undersköterska, med inriktning på psykiatri. Levt med social + agora fobi i ca 10 år. Sambo. ADHD. Paniksyndrom. Har hundar, katter & Kanin. Boogeyman under sängen. Vill men gör inget. Mamma. Ångest+Depression syndrom.

Follow on Bloglovin

bloggar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela