Det händer rätt mycket i mitt huvud, inte i livet kanske. Vardagen går som den gör med jobb, kärlek o vänner. Men det är i mitt huvud som kriget utspelar sig. Det är kluven, och den vill inte som jag vill. Det är konflikt varje dag, men jag jobbar på det. Attackerna har blivit mindre och lättare att hantera. Men jag är ständigt trött, jag fattar inte. Järnbrist? Ja, troligtvis, då jag blir piggare efter lite leverpastej..

 

Esh, nu är ingen bra tid. Men men... Det finns ett ljus i tunneln!