Men jobbet gick bra.. Sen var det dags för madrömmen - vårdcentralen. Ingreppet som skulle göras på stortån! Och jag förvarnade inte läkaren att mina fötter är heliga. Men när han satte in sprutorna för bedövning höll jag på att krevera, svimma och jag ryckte väl lite på foten och då fräste han ifrån och sa att jag måste ha foten still. Då förklarade jag, med taskig attityd, att det inte är lätt när det gör ont och att jag låter ingen pilla på mina fötter.. Egentligen!

Förutom läkaren så var det två till i rummet, för mig är det helt okej att personer under utbildning är med när jag besöker vården, för hur ska dem annars lära sig? Meningen var att en skulle stanna, men så kom en ung kille och ville vara med, och det var väl tur att den killen hade humor för det gjorde att jag inte riktigt kände mig svimfärdig till 100% utan att det gav med sig efter en stund.

 

Sen har läkaren mage att säga att jag ska äta alvedon + ipren, att ha foten i högläge, ta det lugnt och att bedövningen sitter i ett par timmar.. Eller hur?! Från vårdcentralen så åkte jag o Marcus direkt till maxi, kommer inte alls långt innan jag känner av den där jävla tån!

Fyfan.. Nog för att det gjorde ont innan, men det var inget mot värken som är nu efteråt.. (Det släpper efter ingreppet... Ja jo tjena!) *suck*

 

Den enda gången det inte gör ont är när jag använder foten, dvs går runt eller sitter rätt upp och ner.. Men det gör man ju inte?! Och inte fan sätter jag foten i högläge, det är ju ännu värre!