Jag fick en positiv överraskning igår. Jag kunde se ljuset igen, jag ser det tydligt nu.. Jag kan äntligen andas ut ordentligt, och ångesten har släppt lite grann.

Min älskade mamma är så oerhört underbar, vilken kvinna det är egentligen. Hon ställer upp med det hon kan och orkar. Helt jävla underbar <3

Och då ska vi inte tala om "pappa", bättre kunde jag inte. Trots flera år av munhugg osv. Men dem senaste åren är jag tacksam för att ha honom i mitt liv <3

 

Så söndagen, sista dagen jag är ledig, har jag suttit med körkortsteorin. Jag har varit nära att ge upp, men försöker hålla motivationen på topp. Så nu har jag precis tagit en paus så ska på det igen. Det känns bättre nu, en ny start!!