® Äntligen
Jag har klarat mig själv, kanske inte på ett bra sätt men jag har varit tvungen att prioritera andra saker. Eller har jag verkligen det?
Jag har tryckt ner så många känslor att jag är på väg in i väggen, det är ett stort och tungt beslut som jag ska ta idag. Men jag vet att det är för mitt egna bästa..
Igår kväll var det skönt att få gosa med kaninbebisarna, bara lukta på dem! Tussan på ena sidan av mig i soffan, Zheeba på golvet nedanför, Blå låg en bit bort i soffan. Bebisarna fick turas om att komma ut ur buren. Den terapin kan jag aldrig få nog av, jag kommer inte tröttna på djurens kraft! När jag var klar med bebisarna tog jag ut Tutti och Dumle, i omgångar, och bara satt med dem i famnen. När dem slickar på en, då smälter hjärtat en skvätt..
Efter att ha klappat, luktat och myst med alla djuren kände jag mig lättad. Jag var lugn, jag kände mig glad och ingen ångest. Tänk vilken kraft dessa fyrbenta har på oss människor.
Och saknaden efter sambon... Jag kan inte förklara hur tacksam jag är att jag har just han i mitt liv, sånt tålamod med mig och mitt humör. Att han står ut med mig och alla mina idéer och projekt. Han är verkligen guld värd <3
