Den här trappen blev en livsfara en morgon. 
Jag bar ut min valp, lyckades halka till på andra trappsteget och slog svanken i trappen så det small om det. Smokey klarade sig fint dock, han fick en flyg tur och kunde tömma blåsan, så han var nog nöjd :)

Jag däremot blev sängliggande i ett par dagar..

Svanken gjorde att det skar i hela kroppen, minsta lilla rörelse. Men eftersom att man hade fixat ett ansvar, fick inte den hjälpen man behövde, så var det bara att försöka resa sig och ut med valpen igen. 

 

 

Varje morgon är densamma, en ung gammal kärring ska ta sig upp ur sängen. Böjer sig ner mot golvet för att ta upp kläderna, kommer knappt upp då svanken tar emot. Lyckas ta sig upp men får gå som Quasimodo, ni vet ringaren i notre dame, en timme eller två.

När den smärtan väl har släppt är jag som vanligt. Dock får jag ändå känningar av svanken varje gång jag ska lyfta något, bära något, böja mig ner för att ta itu med grejerna på vardagsrumsbordet. Plocka i och ur diskmaskinen, diska, i vissa fall laga mat. 

Toalettbesöken, så här på morgonen, är nog dem värsta hittills. Man lyckas komma ner, men tamigfan inte upp!

 

I somras lyckades jag vrida till ryggen ännu mer, vilket tydligen var jätte smart utav mig. Så jag kontaktade vårdcentralen, och dem sa bara åt mig att kontakta sjukgymnast. Och eftersom att sjukgymnasten kommer säga åt mig att göra övningar som jag inte kan göra, pga att det gör ont, eller att dem inte kommer hjälpa. Så har jag inte kontaktat någon sjukgymnast, men jag börjar tvivla. 
Någonting måste jag ju göra!