Vissa människor har man kvar i sitt liv bara för att man KANSKE kan få ett ryck och vilja umgås med dem. Det är såna där människor man inte har speciellt mycket gemensamt med men som ändå finns med.
Men nu har jag tröttnat på att vänta på folk, dem säger att dem ska höra av sig - men icke. Dem säger att kontakten måste bli bättre från denne sida - men ingenting händer. För jag, jag försöker åtminstonde hålla kontakten - men nu är det bra!

Sen finns det ju såna människor som man absolut inte kan släppa pga att det är bra vänner, när man väl umgås. Och dem kommer jag inte heller släppa, det går att ringa dem mitt i natten om det skulle vara så. Dem lyssnar alltid.

Ibland funderar jag på om det ens är värt att försöka kämpa med att hålla kontakt med vissa människor, eller om jag bara ska ge upp helt? Det är inte bara mitt ansvar ju. Man kämpar till en viss gräns - sen tar det slut.