Det här med kärlek till ett djur är så svårt att förklara för den som aldrig känt den känslan själv. Jag kan, med handen på hjärtat, säga att jag skulle dö för min hund. Bara tanken av att hon en dag inte finns i livet gör mina ögon tårfyllda.

Jag har pratat med en bekant idag, hennes hund hade blivit huggormsbiten. Den paniken som sätter sig i människan när detta händer, det går inte att förklara. Man tror att världen går under, man går i tusentals bitar och man känner sig maktlös. Jag kan säga, att veterinären skulle få lyfta ut mig - jag släpper inte min hund i ett sånt skede. Men det är för att jag har varit med om att förlorat en bästa vän innan.

Jag minns inte hur många gånger jag suttit i bilen och tänkt "vad händer om vi krockar eller kör ner i diket - vad händer med zheeba då?" Jag kan inte sätta mig in i den situationen, jag skulle inte klara av det. Att sitta där och vänta.. Eller om det skulle gå fort. Skulle jag krocka och Zheeba antingen lider eller dör, jag skulle .. Ah, jag vet inte. Men ont skulle det göra. Och jag skulle inte klara mig ensam, jag skulle inte klara av det..

Utan Zheeba är jag ingen! <3