® Tillbaka

Publicerad 2014-12-22 12:51:07 « Personligt, Vardagen,

Jag överlevde första veckan på jobbet, panikångest och paranoian är halvt under kontroll iaf. Det fungerar, jag klarar av jobbet.. Även om jag ser hans bil framför mig så blir jag inte lika rädd. Jag står hellre rakryggad.
I fredags kom hans dotter springande till mig, efter en stund såg jag att utebelysningen släckte och dörren stod öppen borta hos honom. Efter en stund kommer sonen ut springande. Ställer sig en bit ifrån med armarna i kors. Han är sur på mig. Han fick berätta varför, för att jag anmält hans pappa. Ja jo, självklart men man får inte gå in i andras lägenheter och sno saker, förklarade jag för båda två. Dem förstod. Men dem var som vanligt sen, och berättade att dem ska fira jul hos någon Eva, som bor en bit bort. Hans kärring. Ja jo, med tanke på vad han skrivit och trott under sommaren så verkar det ha gått fort att hitta nytt offer - jag lider med henne.. Med två barn. Fyfan :/ 
 
Ja jo, men annars händer inte så mycket. Cheva har fått börja ensamhetsträning, igår klarade han av att vara själv i ca 75 min sammanlagt. Jag har inget annat val då det inte är många som klarar av att hålla honom om han drar iväg. Och jag vill inte att något ska hända Mia, som har haft dem hela tiden. Han dör inte av att vara själv, han klarar sig. Jag är bara glad att jag inte jobbar långa dagar utan är hemma inom 6 timmar (vilket är vad lagen säger) så jag kan komma hem och ta ut honom på en promenad innan vi hämtar Zheeba :)
Första allvarliga prövningen blir imorgon, då jobbar jag 7-12. 
 
 
 
Det närmar sig julafton och alla människor stressar.. Varför? Det blir jul iaf. 
Jag har sagt att jag inte tänker köpa en enda julklapp så jag vill heller inte ha några. 
Däremot ska jag mysa med djuren imorgon kväll, medans vi spelar Bingolott (OM det går att köpa bingolotter imorgon)
 
(Bilden visar att även trapphus kan attackera när man minst anar)
 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Jag är tillbaka !

Publicerad 2014-12-16 14:37:25 « Personligt, Vardagen,

Måndag!
Den där jävla ångesten, den där jävla hjärnan. Den där jävla ångesten som sätter sig över bröstet, det blir tungt att andas. Till slut vet jag inte om jag andas längre. Det trycker och drar på samma gång, i hela kroppen. Jag vill verkligen inte jobba! Jag vill inte känna såhär! 
 
Väl på jobbet så klarade jag ut allt med lösenord, koder och pluppar och ja, allt man måste starta om för det har gått en tid sen sist. Fick även reda på att min favorittant somnat in.. Det var nog det som tog hårdast.
 
Men det var kul att se några kära ansikten av mina arbetskamrater som har ställt upp och lyssnat på mig.
 
Jag började med att jobba med endast vikarier, och jag var den enda som var insulindelegerad. PUH! "Jaja, kom igen Jill, du klarar det här! Du har klarat av värre saker. Du ska ju till människor som du träffat förut, inga nya. Inte idag.. Kom igen nu!" Jag ville inte ha larmtelefonen, då jag är skeptisk när det ringer från dolt nr, men vad ska jag göra? Jag har ett jobb att sköta. Och jag överlevde utan ett samtal från dolt nr. 
 
Så med ett jävlaranamma i kroppen så begav jag mig ut för att jobba. Och jag vart väl bemött av mina pensionärer. Dem undrade självklart vart jag har varit, jag förklarade att jag varit sjukskriven pga problem hemma men att det var bättre nu. Så nu slipper dem mig inte. ;) Då vart dem glada och dem önskade mig välkommen tillbaka. 
 
Det gick nästan för bra, men två larm senare och försenade så var jag hemma till 22 iaf. 
Jag hann även gråta en skvätt med dem anhöriga till min favorittant och jag frågade om jag fick komma på begravningen, och det fick jag så gärna om jag kände att jag orkade. 
 
Jag hann med både skratt och gråt igår. Det var underbart, men ska man gå in och jobba igen så kan man lika gärna få känna på kaoset direkt.
Det följde med mig inatt..
 
Tisdag!
Dubbelgångar hela förmiddagen, som tur är slutar jag 11. Skratt och stress blev det idag. Men jag var klar med allt jobb till 11.30. 
Jag fick se ett par arbetskamrater till idag, och det var så skönt att se deras min när dem kommer in och där sitter jag :) 
 
Jag har svårt att ta emot samtal på dolt nr, jag klarar det inte. 
När jag går utomhus så går jag gärna fort för att hinna in i säkerheten, in till pensionärerna, jag vill inte visa mig utomhus. Jag kollar åt alla håll, är han här?! Men jag har bra stöd hos mina arbetskamrater som hjälper mig och stöttar mig i det. Hjärnan går ju på högvarv..
Jag fick även höra att chefen berättat vad som hänt, för mina kamrater så dem vet om allting så jag slipper ta det med dem. Slippa dra upp allting igen, slippa gå igenom samma ord igen! 
 
Jag har mina arbetskamrater, min chef, mina vänner och mina pensionärer att tacka för att dem hjälper mig att lyckas igenom mina dagar. Ni kommer aldrig förstå hur mycket det betyder för mig! <3
 
Men jag klandrar den där människan för att han fick mig att missa min favorittant.
Jag klandrar honom att jag inte fick träffa henne en sista gång. Det är hans fel.
(Fast jag vet att jag inget kunde göra för att veta heller..)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Imorgon är en ny start på mitt liv

Publicerad 2014-12-14 14:29:05 « Personligt, Vardagen,

Enligt ryktesvägar så har jag blivit sparkad från jobbet, men jag skrattar bara åt det då jag vet sanningen. Och vill människan tro att han fått mig sparkad så ska han få tro det..
 
Men imorgon är jag tillbaka till vardagen. Och vi börjar med ett hård vecka, jobbar alla dagar utom torsdag. Men jag har längtat efter det här, att komma tillbaka till jobbet, jag vet att jag har mina arbetskamrater i ryggen om det skulle vara något. Jag hoppas bara att jag har styrkan att stå emot alla attacker.
 
En sak som gör mig irriterad är att jag inte fått mitt läkarintyg än.. (?!)
Men det kommer väl, så småningom. 
 
 
 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Sjukt egentligen

Publicerad 2014-12-10 21:32:01 « Personligt, Vardagen,

Tänk dig in i en situation, där du sitter koncentrerad på något du läser på dataskärmen.
 
Den ena hunden ligger snett bakom dig, till höger och den andra likadant - fast åt vänster. 
Allting händer under en kort milli sekund!
 
Du hör ett obekant ljud, som om något skulle rasa från väggen sakta, och hinner inte reagera för ens båda hundarna rusar upp från sina liggpositioner, skäller och morrar, springer mot ytterdörren. Saker ramlar ner från tv bänken, från fönster brädan, från vardagsrumsbordet.. 
Du följer inte med hundarna, för i samma millisekund sparkar du undan datastolen som du sitter på och kryper in under databordet. Så långt in du bara kan komma.. Tankarna snurrar:
  • Vad var det för ljud?
  • Var det något från kaninerna?
  • Är det någon vid ytterdörren?
  • Vem är vid ytterdörren?
  • Kommer människan in?
  • Låste jag?
  • Vart kan jag rymma härifrån?
  • Nu vart det tyst på Cheva, varför muffar då Zheeba?
När jag öppnar ögonen ordentligt så ser jag Zheeba komma mot mig, sakta men ändå vaksam. Slickar på mig, hon undrar säkert vad jag gör där på golvet.. 
 
Jag tog med mig Zheeba på en kolla-läget-runda i lägenheten.. Det var inget inbrottsförsök!
 
... Men varför reagerar jag så kraftigt nu? 
Borde jag inte gjort det alla gånger dem skäller för att någon går i porten, eller något annat ljud?
 
 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Mediciner?!

Publicerad 2014-12-04 17:08:38 « Personligt, Vardagen,

Bluff eller båg?
Fungerar dem, och på vilket sätt? 
TIll vilken nytta?
 
 
Jag har börjat äta stämningshöjande medicin, och dem vanligaste biverkningarna är:
  • Sömninghet
  • Muntorrhet
  • Huvudvärk
  • Dåsighet
  • Trötthet
Frågan jag ställer till mig själv; Tro fan att dem fungerar mot ångest då dem gör en trött och dåsig, klart man inte orkar känna något då..
 
Visst, nu är det bara andra dagen, tagit tre st hittills, och jag känner mig redan lite bättre. Dem här 24 timmarna har varit lugna, jag har inte haft så kraftig ångest som dem andra dagarna. Däremot så känner jag inte alls för att röra mig, äta något, göra något överhuvudtaget så jag får hela tiden motivera mig själv till att göra nånting. Men vi får väl se..
 
Meningen med dem här tabletterna är att jag ska klara av den här situationen som jag sitter i, kunna komma tillbaka till jobbet och känna att jag klarar av en vardag. Och visst, jag förstår dem fullt ut. 
Min hjärna går gärna på högvarv och gör det till en värre sak än vad det egentligen behöver vara..
 
 
Jag känner mig apatisk, mellow.. Likgiltig.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Det skär inombords

Publicerad 2014-12-02 10:57:51 « Personligt, Vardagen,

Det kanske var dumt att ställa datorn här i hörnet, nu reagerar jag när jag ser en bil på vägen.. Det är mindre bra, för paniken som slår i mig när jag måste se vad det är för bil. Vit volvo? Polisbil? Vaaad?
Men måste jag veta? Nej, och impulsen får 'jag jobba med hela tiden..
 
Idag fastnade jag dock uppe hos vaktmästarna och dem andra anställda i det här bolaget. Och satt kanske 40min och pratade om det ena och det andra. Jag kommer hem, Dawid hjälper mig att mäta spisen och ska fixa så jag får en ny spis iaf. 
Sätter mig vid datorn och ser en bil på vägen.. En vit volvo!
 
Känslan som infann sig, paniken som infann sig. Vad gör jag, jobbar inte han idag? 
Jag kan inte springa till sovrummet för att kolla, vilket är positivt men besviken blir jag. Jag får tala om för mig själv att det är lika bra. Du ska inte trycka ner dig ännu hårdare. Det räcker med det som redan är..
 
Men varför behöver jag ens veta om han är hemma?
Varför vill jag så gärna veta?
Mår jag bättre av det? Nej!
 
Det liksom skar igenom hela bröstet, brast ut i panik och jag bara föll ihop.. Vad gör jag nu? Hur får jag det här att sluta?
 
Jag behöver inte veta om han är hemma, jag behöver inte vara rädd. Men bara att se strukturen på hans huvud.. Det skar inom mig. Jag skakar fortfarande.. 
 
Och polisen har varit i hans lägenhet, förra veckan, men hittade inte min hårddisk! >_<
Självklart att han skulle gömma den!
Och jag har inte hört något ifrån dem. Ingenting!
 
Och som tur är får jag annt att tänka på, ska följa med mamma på en roadtrip. Ska bli så jävla skönt att komma ut.. Iaf med mamma, hon är stark. Och hon säger verkligen ifrån, henne kan jag stå bakom!
Visst finns det andra människor som jag känner mig lika trygg med, men jag är glad att idag följer jag med henne..
 
 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Nu är det slut på det här

Publicerad 2014-11-13 13:08:05 « Personligt, Vardagen,

8.50 skulle vc ringa. Det ringde på dolt nr, och jag svarade. Då var det polisen. Hon ville fråga lite, och få lite klarhet i det hela..
 
Efter att jag rabblat allt, ännu en gång, så säger hon att han och jag skulle kunna klara upp det här utan polisens inblandning. Jag tände till och frågade om vi skulle reda ut att han tagit en kopia på min hårddisk, lagt upp mig på en sexsida, använder mitt tradera konto, trackaserar mig via mail, går in i min lägenhet fast jag säger nej, kör med utpressning då han säger ha tagit bort alla bilder / dokument etc och någon dag senare så har han kvar det, hittar på en massa sms konversationer och lägger dem i min brevlåda  - tillsammans med ett par skärmdumpar från min hårddisk.. Är det det hon tycker vi ska reda ut?
 
Ska vi reda ut att jag känner mig kränkt, otillräcklig, ensam, ledsen, sårad, förbannad, nojig... Livrädd!!!?? "Är du rädd för ditt liv?" Han har inte hotat mig till livet, han kör med psykisk misshandel istället.. Vad är det dessa idioter inte förstår?
 
Det kändes inte som att hon trodde mig, förlöjligade mig. Kontaktförbud är bara att glömma, hon tror inte att jag får det då dem är strikta med det mot misshandel etc. "Så du menar att jag ska behöva utstå fysisk misshandel innan jag kan leva igen?" Nej, så menade hon ju inte. Och hon vände tillbaka samtalsämnet.
 
From det här samtalet, inte nog med att dem ringde samtidigt som vårdcentralen skulle ringa, ska jag nu bearbeta mig inför att åka tillbaka till Kvarntorp. Jag ska tillbaka till mitt hem, till min kaniner! Där jag ska kunna känna mig trygg. Jag kommer möblera om i lägenheten det första jag gör. Jag kommer inte vistas i sovrummet.
Jag tänker gå ut med hundarna, väl förberedd ifall något skulle hända. Känna mig säker, det ska jag banne mig kunna! Jag säger inte att jag tänker gå på honom. Men jag ska sluta vara rädd. Bara sådär!
Jag kommer sluta känna något överhuvudtaget, varför skulle jag? Man ska gå den "rätta vägen" men när man väl gör det så blir man sparkad på!
 
Jag fick iaf en ny tid, idag, på vårdcentralen. Och jag väntar nu på att dem ska ringa upp. Men som vanligt så finns det väl inga fler tider idag, så då får jag väl sparka mig i arslet och ringa 1177.. För det här jävla samhället är fan sjukt! 3 jävla morgnar har jag gått upp tidigt, för att kunna ringa vc och få läkartid, men neeee.. Och jag som verkligen älskar att gå upp tidigt.. Vad fan ska jag göra hela dagarna? Jag kan inte jobba.. Inte för ens jag vet att jag kan kontrollera mig själv samt veta att jag är trygg.. Idiooooooot!!!
 
 
 
Så nu arbetar jag med min hjärna att den inte ska vara rädd, nu ska jag banne mig ta mig hem and "face the fears"....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Stalker / Trackasering / Stöld etc..

Publicerad 2014-11-12 09:35:00 « Personligt,

Det här är min historia!
 
Det började med att jag fick ett ljus i mitt liv, en tanke om att jag verkligen behövde lägga mer tid med Marcus. Så efter att ha kommit till insikt, tack vare Annika, att jag inte varit mig själv under hela sommaren så beslöt jag mig för att vara mer själv och ännu mer med Marcus.. Då det är han jag älskar, det är han jag vill vara med och det har inte varit med meningen att jag skulle sätta honom i något annat rum. Han ska komma som nr 3. Först djuren, sen jag och sen Marcus. Eller tvåa, det är olika!
 
Jag sa till den här familjen, som känts som min familj, att lämna mig ifred. Jag behövde vara själv och att jag inte kommer höra av mig varje dag..
Det gick två timmar så fick jag inte vara själv längre..
 
Jag fick brev i brevlådan om att han kollat min mobil, och där började det. Han trodde att jag hade känslor för honom. Han hade fått för sig att vi var tillsammans. Han gick till Mia och pratade, han gick till Marcus.. När det inte hjälpte honom något värst så åkte han hem till min mamma och pratade med henne.
Redan här bad jag han dra åt helvete och inte höra av sig till mig mer, jag ville inte ha med honom att göra!
 
Men han lyssnade inte. Han hörde inte av sig, enligt han, men han skickade blommor och grejer med barnen. Han utnyttjade dem då han vet att jag inte har några problem med dem. Jag minns flera gånger som barnen frågade mig varför jag inte ville prata med pappa, och jag förklarade att jag bett honom ge mig tid att umgås med Marcus men att han inte gör det. Och det förstod dem inte, jag klandrar dem inte - dem är barn!!
 
Till slut böt jag telefonnummer, jag pallade inte längre.
Hårddisken på min dator kraschade, och det skrev jag i bloggen - som han läste!
Han mailade mig med en skärmbild på en dataskärm, bilden föreställde bilder på mig på en rumänsk sex sida. Jag skulle få tillbaka alla mina bilder, från min hårddisk som han kopierat utan att jag visste om det, om jag bad om ursäkt för vad jag gjort..
Jag gjorde en snabb google sökning och det visade sig att en av bilderna på den här sex sidan laddades upp den 9 Juni 2014 kl 21.04 och då satt jag i en bil, med Annika på väg hem från Gislaved..
 
Det tog inte slut där.. Eftersom att jag slutade svara på alla mail, sms och kommentarer så beslöt han sig för att maila min chef. Jag fick reda på att han försökt maila henne anonymt, men det står ju namn när man mailar. Han har även mailat bilder till henne samt andra chefer på hemtjänstens hus. Jag fick också en kopia på det, men fick inte se vad det var för bilder. Jag vill inte veta heller!
 
Jag jobbade på onsdagen, den 5 November. Men efter det här med mailen till mina chefer, alla andra kommentarer. Alla ord som flög in i huvudet, då han fortsatte maila.. Så beslöt jag mig för att stanna hemma, jag skulle ha koll på min brevlåda, hotade han med. Jag drog för alla gardiner i hela lägenheten och gick knappt ut med hundarna. Jag tordes inte. Mina dagar gick åt till att skaka, vara rädd och kände mig inte alls trygg..
 
Jag mailade Maja, som jag har kontakt med via psykiatrin i lindesberg. Jag ska ju byta till Hallsberg men jag har ingen fast kontakt där, jag ville inte ens flytta mig till Hallsberg! Så Maja var mitt enda stöd.
Under det här så visste jag inte om jag skulle bli helt sälv, jag pratade med Mia, Marcus, Mattias och Annika. Mamma fick reda på allt också. Men det kändes som att jag var alldeles ensam. Övergiven och skulle Marcus verkligen stanna med mig med allt det här?
 
Jag fick förfrågan om att komma hemifrån och jag tog chansen, jag sticker tänkte jag! Marcus hade varit hos mig några timmar, men när han åkt hem så skicka han sms om att min telefon varit / är hackad. Han hade fått bilder på skärmbilder, med sms konversationer.. Jag fatta ingenitng, världen raserade ännu en gång!
Mitt i allt med Marcus nu, så åkte jag från Kvarntorp. Då ringer min telefon, från dolt nr. Och jag tänker polisen eller brottsofferjouren. Jag svarade.. "Har du lärt dig nånting nu?".. Jag hörde hans röst.. Jag frös till is och la på, ringde polisen och under tiden fick jag tre sms.
 
Det var bara att stänga av telefonen och nu visste jag inte alls hur jag skulle göra. Kan jag använda min telefon, vad säger Marcus med alla bilder han fått? Vad är det som händer egentligen?
Det spårar ur totalt.. Och jag tänker bara på Marcus, som inte umgåtts med den här dåren utan bara blivit indragen - pga mig! Och nu förlorar jag honom, så tänkte jag..
 
Jag var låst, jag kunde prata med Marcus via datorn - men inte telefonen!
Jag vågade knappt gå ut med hundarna och när jag väl var ute så fick man tänka på var man gick..
 
Nu är jag inte kvar på första stället utan flydde vidare. Jag fick träffa Marcus och det kändes som vi varit ifrån varandra i evigheter, flera veckor.. Det var skönt och en trygghet.
Mailen fortsatte.. Han la upp bilder på Smokey, Bonzo, Zheeba, Cheva och mig på sin facebook sida..
Jag försökte anmäla det, men eftersom fb är så jävla idiot säkert så fattar jag inte hur man gör!

Det är både original bilder, samt kopierade bilder. Även bilder där han använt sin mobil och tagit kort på dataskärmen - det syns - och då är det en bild på Smokey, och under är det som ett bildalbum..
 
Han försöker få tag i mig på jobbet, då han ringt en av jobbtelefonerna. Inte presentera han sig. Fråga om jag jobbar, om jag jobbar överhuvudtaget..
 
Jag försöker bråka med vårdcentralen om att få läkarintyg men dem drar ut på det. Jag ringde igår, men icke, återkom imorgon. Ja, chefen sa åt mig att hon skulle ha det idag. Och idag då säger dem imorgon.. Jag blir galen! Men Hallsberg då, säger Maja.. Dem har jag lämnat meddelande till och mailat - men dem återkmmer inte.. Jag skiter fullständigt i dem. Jag tänker inte söka någon jävla hjälp där inte!
 
Jag har gett upp hoppet om mänskligheten, jag pratar bara med dem som jag vet ställer upp och som jag vet att jag kan lita på! Det finns ingen anledning att skaffa nya "kompisar"..
 
Jag skulle behöva flytta, för dåren bor ju i samma jävla område. Men jag kan inte, det är inte så bara. För det första har jag inget körkort, ingen hundvakt i närheten (vilket säkert kan ordnas, men jag litar inte på vem som helst med mina hundar, eller ja Zheeba iaf) och jag vill inte byta jobb!!!
 
Han provocerar mig, det här är ett psyk krig. Och jag börjar verkligen ledsna..
 
Vad säger polisen då?
Ingenting, så länge han inte står utanför min ytterdörr eller går på mig fysiskt så kan dem inte göra något..
 
Så en fundering som finns i mitt huvud är att åka hem, hem till min otrygga lägenhet där jag VET att jag kommer krypa på golven.. Vända på dygnet så hundarna kommer ut på natten, och hålla mig borta från folket. Och bomma igen hela lägenheten så ingen ser in.. Dvs att jag inte kan ha kvar mina växter, som jag verkligen är stolt över att jag lyckats hålla vid liv!
Och skulle jag möta honom ute så är det polisen som får ta konsekvenserna. Självförsvar!
Jag är så less på att vara rädd, jag vet ju inte om han bara tänker gapa och skrika eller om han blir fysisk.. Jag vet ju för fan inte! Om jag bara visste så skulle det bli enklare.
 
Jag får väl vända på hjärnan och bli aggressiv istället, lite så känns det som. Och då tänker jag inte ta en enda konsekvens. Men jag VET att det biter mig i arslet.. Jag skulle vilja göra samma sak mot honom, jag skulle vilja se han lida. Jag vill.. Mne jag kan inte, för det biter mig i arslet. Jag blir av med mina djur.. Och dem betyder lika mcyket för mig som era barn betyder för er..
 
Så jag sitter här idag, vågar inte gå ut. Vågar inte prata med folk, vågar inte gå i någon affär. Vågar inte ens ta mig till vårdcentralen för att få läkarintyg - om jag nu måste dit. I värsta fall får jag väl byta vårdcentral, byta adress etc.. Det är inte så jävla bara..
 
Det finns säkert massor som jag glömt i allt det här.. Men jag skiter i det!
Jag har försökt att finna styrkan för att ens börja resan "hem" igen, men nej.. Jag skakar och får panik så jag stannar ett tag till.. Jag vet inte hur länge..
 
Första polisanmälan jag gjorde, tisdagen den 4 november - är nerlagd. Den gjorde dem som förtal. På torsdagen, den 6 nov, när han fick tag i mitt nr igen så blev det ofredande. Jag bara väntar på att det ska komma i brevlådan, då vet jag hur han reagerar och då vet jag vart jag tar vägen..
 
Nu ska jag ringa om kontaktförbud, skulle gjorts för länge sen.... EGentligen!
 
Men har jag lärt mig något av det här?
Jaaaa. Ge fan i att träffa nya människor. Jag kan säga hej till dem, sluta vara impulsiv och inte alls prata så mycket. Hälsa på dem och inte mer än att prata om vädret..
 
Så jag har bytt nr och umgås inte med någon. Jag vågar inte!
 
 
UPDATE!
13/11.. Det där med Tradera är anmält. Jag fick även en handskriven lapp i brevlådan, där han skriver att han ångrar det han gjort. Men vill jag ha bilderna o dokumenten så ska jag hör av mig till honom, annars lägger han ut det så alla kan se. Detta är inlagt i anmälan..
 
12/11.. Har kollat min mail, och där får jag en massa skit från tradera. "lagt högre bud".. Dvs att han använder min tradera!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Semester

Publicerad 2014-10-28 22:40:36 « Personligt, Vardagen,

Dagen började inge vidare.. Jag vaknade av klockan, kolla telefonen och funderade på vad fan jag gjorde vaken så vände på mig och somnade om. Vaknade 6.22 och kom fram till att jag ska ju för fan jobba idag! Skicka sms till Christina att jag försovit mig men att jag kommer till skofabriken, jag borde hinna innan dem åker ner iaf. Ge hundarna frukost, ut med dem och ner med dem till Mia. Jag var på jobbet till 06.58! ;)
 
Utvecklingssamtal med chefen kl 10, och när jag kommer från sista morgonjobbet 9.25 ringer hon och säger att vi har möte idag. Jaa, jag är på g upp nu, kommer från sista jobbet nu så är på g upp. Bra, då får det bli en snabbis säger hon. Hm! Funderade hela vägen upp till skofabriken på vad hon menade, och när jag kommer upp pustande och vrålhungrig så gick jag in och frågade om hon tagit fel på tiden eller är dubbelbokad. Nej, men klockan är snart 11 och du har ju ett jobb då så tänkte vi skulle hinna med det här innan.. Erhm?! Du vet om att det är vintertid nu, klockan ska vridas tillbaka en timme ;) Hahaha mötet började ju bra iaf..
 
Och jag är nöjd med samtalet för övrigt. Hon gillar att jag vill jobba kvar och att jag har kunskaper inom psykiatrin som jag gärna delar med mig av - det jag känner att jag har kunskap inom. Så ja, nej där vill jag inte sluta i första taget. Målet är att jobba inom missbruk men jag kan inte släppa det här än.. Jag trivs alldeles för bra för att släppa taget.. Sen gillade hon att jag skulle läsa vidare inom missbruksproblematiken, och det uppskattas att höra..
 
När jag väl kommit hem var det kaos en stund, men det ordnade upp sig när jag fått komma upp till mig och pyssla lite. Frös in 2,5kg köttfärs etc. Inte visste jag att det var så mycket.. 
Grejade fram lunch osv, då jag fortfarande var hungrig.. 
 
Annika kom ut på en liten promenix, och det var skönt att ha sällskap. Det var fruktansvärt kul att gå en sväng och bara prata.. Sen kom vi fram till att Zheeba är en typisk pensionärs hund nu - hon bara går.. ^^
 
Var med Marcus till Marieberg en snabbis.. Och så är jag hungrig igen.. Så kanske borde fixa en macka att käka?! 
 
Imorgon drar jag iväg på nya äventyr. Fan vad jag längtar bort från det här stället! 
 
 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Words has no meaning if you dont show it

Publicerad 2014-10-28 13:08:00 « Personligt,

Lämna mig ifred = Lämna mig ifred, jag (kanske) kommer tillbaka när jag mår bättre... Dvs lämna mig ifred, hör inte av dig! 
Jag älskar dig = Dem starkaste orden man kan säga till någon. 
Jag hatar dig = Dem näst starkaste orden man kan säga till någon. Det är få jag hatar!
Förlåt = Jag kommer göra allt i min makt för att det inte ska hända igen.
Jag lovar = Jag lovar, på mina hundars liv, något till någon!
Du är mitt allt = Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig i mitt liv.
Stressa mig inte = Gå inte runt till mina nära och prata, ge mig ingenting, hör inte av dig.. 
 
Ord har ingen betydelse om du inte visar vad det betyder.. 
 
 
... Dont push it !
 
 
Yes, Im gonna be OK
I guess,Im gonna be alright
With my family here beside me
My family is here to guide me
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Ny Bok - Nya Kapitel!

Publicerad 2014-10-26 22:37:29 « Personligt,

  
 
Jag har sagt upp min plats som förhandlare inom Hyresgästföreningen. Jag vill inte tvingas på andra människor. Jag ger upp mänskligheten. Jag kommer lägga all min energi på jobbet, där vet jag att jag gör nytta och jag trivs på mitt jobb. Där kan jag få ut mina sociala behov, mitt omhändertagande etc. 
 
Ciao!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Livet är bra orättvist ibland..

Publicerad 2014-10-23 18:16:32 « Personligt, Vardagen,

Jag ska försöka ge fan i att fördjupa mig i människor,
men det är banne mig svårt när man jobbar med dem..
 
Jag ska försöka hålla mig på sträckbänken, inte fördjupa mig med människor. Jag håller mig till mina nära och kära som vet vad jag hålls med och som redan känner mig tillräckligt väl. 
 
Jag är godhjärtad, jag vill väl, jag vill att alla ska trivas med sitt liv, jag vill göra vad jag kan för att få någon att le, jag tror gott om alla människor, jag öppnar mig för lätt mot nya människor, jag vill vara social..
 
Det är svårt att vara alla till lags, men jag får ut mina känslor på jobbet - där kan jag ge omtanke och vara dem till lags - jag behöver inte se till att "bekanta" mår bra. Jag behöver inte se till att alla mår bra, jag behöver inte öppna mig för alla. Jag måste sätta ett stort stopp för det här nu, annars blir det bara värre..
Jag behöver lära mig gränser, och att hålla på dem.. Nu och om någon gång kanske jag lär mig att backa undan lite.
 
 
Imorgon skulle jag varit ledig, men fick ett extra pass 7-14. Det tackar vi för och håller alla tummar att det inte är någon snö imorgon bitti, då blir det jobbigt. Men! Jag har fortfarande världens bästa arbetskamrater, jag vet inte vad jag skulle göra utan er <3 <3
 
Nu ska jag njuta utav kvällen med mina kära, dem underbaraste på jorden. Och kanske orkar man sig på ett litet träningspass med buffeln.. Bara kanske! 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® När ljuset i tunneln lurar dig!

Publicerad 2014-10-17 18:11:32 « Personligt, Vardagen,

Jag fick ta tag i chefen igår, och jag vart inte klokare på det. Men ändå! Sen gick kvällen undan, hela dagen egentligen.. 
 
Imorse ville chefen prata med mig, och visst.. Det visar sig att jag inte får förlängt på mitt vikariat en månad till. IUtan inkomsten är säkrad året ut, och mer därtill - 31 Januari 2015!!! Fyfan vad skönt! Och jag är så lycklig! Jag ska följa mitt schema, jag får lägga till mer tid om jag vill och kan - och det kommer jag självklart göra under december månad - ge mig jul och nyårstider ;) ;)
 
Så Jill har lite att göra, när almenackan snart tar slut (9November) så är det dags att leta reda på tomma blad och skriva upp fler datum - så jag vet hur jag ska jobba tills dess att jag får min nya almenacka. Den ska beställas vid lön, då jag inte har råd innan! >_< Och så är det 2 veckors leveranstid, och jag ska ju prompt ha en med Cheva o Zheeba på framsidan - på baksidan ska Spåne och Alicia vara med !
 
Så blev jag överraskad när jag kom hem! 
Hur ska den här dagen sluta egentligen? 
Just nu spelar jag musik, ska rensa öronen på älgarna (haha, ja hundarna) och äta något mer än bara en macka kanske? För sen ska Jill ta det lungt och njuta med en cider... Eller fler! Det förtjänar jag!
Nu är jag dessutom långledig, till tisdag! :D
 
 
 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Snart helg!

Publicerad 2014-10-16 20:30:39 « Personligt,

Jag sett hon stått vid stranden
med blick i fjärran fäst.
Hur tårar utav längtan
stal all kraft ut hennes bröst.
Men ej hjärtat hastigt brister
när så saknad sakta tär,
Ett hjärta blöder sakta, tynar bort.
 
Slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever,
Skjut mig här och nu för nu kan jag dö,
Slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever,
Skjut mig här och nu för nu kan jag dö,

Huvudet ner i asfalten så får jag känna att jag lever,
Bränn vår stad med elden inom dig,
Rista in ditt namn på mig för jag vill veta vad du heter,


 
... Jag säger hejdå!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

® Ångestmonstret - Välkommen!

Publicerad 2014-10-13 14:11:37 « Personligt,

Jag har aldrig varit den som kunnat visa mina känslor ordentligt. Jag tycker mina känslor är självklara, har jag sagt något en gång - vill jag inte upprepa samma sak. Har jag visat dig på något vis, vill jag inte behöva upprepa det allt för ofta - jag gör vad jag vill när jag vill. Dvs att jag visar det på mitt vis, vilket kanske inte kan tolkas jämt. Det kanske inte märks på samma sätt som man ser på film eller hos andra människor. Men jag är jag, och jag tänker inte ändra mig för det. 
 
Jag behöver bara tänka om och prioritera annorlunda, jag behöver gå till botten (till start) för att kunna komma tillbaka till den där tjejen som du älskar. Då kan jag känna mig tillfreds, då kan jag känna mig lugn, då kan jag slappna av.
 
-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-
 
Nu blir det att fixa ordning matlådor så man slipper laga mat varje dag. Ta dagen som den kommer. Ska väl ta mig i kragen och träna Cheva en skvätt sen. Idag blir det lite mer lydnad och ordning. Inte bara lösträning. 
 
 
Jag har tänkt så mycket dem senaste veckorna att ångestmonstret snart har bosatt sig i min själ. Monstret sitter på axeln, dygnet runt, och vaktar över varje steg jag tar. Jag försöker vara glad och göra roliga saker - då försvinner han en stund... Men när kroppen inte orkar längre så är han tillbaka - hårdare än tidigare. Tvingat in mig i isolering, det har hänt - men jag bröt isen, jag tog mig ur det!
 
Jag blir trängd in i ett hörn som jag inte kan ta mig ur, jag får panik, jag vill fly. Jag vill stanna, jag vill fly. Den ständiga kampen dödar min glöd. Den dödas sakta, men jag kämpar! Det värsta är det dåliga samvetet, så jag håller mig undan - ensam med mig själv. Då, och bara då, kan jag läka och bli hel igen! 
 
Den största tanken är att jag ska lösa det här, till varje pris. Men jag kan inte! Jag hittar inte verktygen. Jag ger upp och försöker senare. Jag finner ett par verktyg och använder dem en stund. Jag kan inte koncentrera mig på det onda hela tiden.. Det är något som drar mig åt andra hållet, det är som det är två sidor som slåss. Den goda som vill att jag ska vara glad ändå. Den andra som vill trycka ner mig så långt det bara går..
 
 
Jag kan inte vara tillgänglig dygnet runt. 
Jag pratar och umgås med vem jag vill.. Om jag ens vill det
Jag tänker inte....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Välkommen!


Undersköterska, med inriktning på psykiatri. Levt med social + agora fobi i ca 10 år. Sambo. ADHD. Paniksyndrom. Har hundar, katter & Kanin. Boogeyman under sängen. Vill men gör inget. Mamma. Ångest+Depression syndrom.

Follow on Bloglovin

bloggar

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela