På grund av allt som har hänt så har jag varit på min vakt 24/7 sen i höstas. Det är inte så konstigt, och det är inte konstigt att kroppen tar stryk efter ett tag. Psyket är kraftigare än man tror. Jag har ständigt varit på min vakt, varit spänd (pga ångest och stress) dygnet runt. Nu i veckan sa axlarna ifrån. Varje gång jag använder musklerna, Cheva drar iväg för att göra sina behov eller något, så känns det som att musklerna tänjs ut och det känns som att dem kommer gå av på mitten.
Jag valde då att börja med antidepressiva igen, dem gör mig likgiltig men jag måste! Jag ska kunna ligga på sidan, på rygg, sitta vid datorn, kunna prata i telefonen mer än 5 min eller kunna ligga i soffan. Men icke! Så många gånger som jag tappat grejer, ur händerna, eller dem gångerna händer + fingrar är alldeles blåa!
Nu har jag iaf tagit kontakt med vårdcentralen, får vi se vad dem säger.
Djävulen hade lagt kuvert i brevlådan, med nyckel och brev där han bad mig ta hand om hans katt. Dagen efter var han hemma! Jag fick hjälp av vaktis att lägga tillbaka den i hans brevlåda.
Sen har han fått något fnatt igen.. Säger att två grannar har sagt åt han att hålla sig borta från mig, att jag bara utnyttjar honom etc. Hur fan skulle jag kunna det om jag inte ens har kontakt med honom längre?
Sen är han ledsen för att jag inte pratar med han, inte ens tittar åt hans håll, men jag kan prata med andra människor.. Erhm. Det är väl inte så konstigt?
Sen har jag fått höra ryktesvägar, igen, att ungarna kommer hamna i annat hem tills det här med polisen är färdigt.Suck! Jag har dock slutat lyssna, och reagera på dessa rykten. Det gick rykten om att han skulle flytta, men det var tydligen bara bullshit.
Förövrigt rullar livet på, jag ska sadla om - från usk till något med djur, om det blir djursjukskötare eller hunddagis det återstår att se! Jag hade min dröm om missbrukare, men efter det som hänt nu så får jag tänka om. Jag har hellre hand om djur än människor!
