® 7 år kan gå fort
® Tisdag..
® Söndag!
® Nyårsafton på dårhuset
® Positiv förstärkning - bra eller dåligt?
Ska vi aldrig kunna korrigera ifall individen gör något fel eller helt galet?
Skillnaden på positiv förstärkning och negativ förstärkning:
Negativt: När Berit på 4 år gör geggamoja av maten och föräldrarna inte beter sig som innan, tex ler eller skrattar, och Berit får då inte samma respons som tidigare och börjar äta som vanligt, och får då tillbaka ett leende eller liknande.
Korrigering = INTE bestraffning, avbryta det individen fokuserar på
Bestraffning = En negativ konsekvens
Eller ska man vägleda individen tillbaka till det man ville från början?
Ta min hund tex, hon går väldigt snabbt upp i tempo. För att jag ska få ner henne lite grann så behöver jag visa henne att det inte är önskvärt. Att hon behöver lugna sig lite, och då korrigerar jag henne. Inte via att straffa henne, utan att vägleda henne till ett lugnare tempo. Det kan vara att hon piper, hoppar och skäller när vi egentligen ska gå fot. Här brukar jag knäppa med fingret och det får henne lugnare, för att hon har lärt sig att när jag knäpper med fingret är det allvar (det blir ingen knuff, inget skrik, inget rulla på sidan och bli biten i örat) men att hon kommer tillbaka och fokuserar på vad det är hon ska göra. Och det fungerar! Och det har även fungerat på dem flesta hundarna som jag har träffat. Men man får inte glömma att berömma när dem väl gör rätt, det blir en PF utav det hela. När hon väl har lugnat sig så tar jag ett par steg extra för att tänja liiiiite på gränsen och ger henne sen belöningen. Då förstår hon att hon får belöningen när hon är lugn och fokuserad på en sak.
Om jag nu istället skulle ta bort korrigeringen, och bara fortsätta gå - jag säger ingenting för ens när lugnat ner sig själv, vilket ibland kan ta tid, så gäller det för det första att ha tålamod och ha tålmodiga grannar ;) Men även att man belönar i rätt sekund, vilket i sig kan bli väldigt uppstressande både för dig och hunden. Om jag då väljer att ge henne leksaken när hon väl är tyst och går rätt så förstår hon att där ska hon vara. Men det kan även bli en cirkel på det hela, hon kan prova sig fram, då hon tror att det här med pipande, skällande, hoppandet, är en del utav det som jag vill uppnå. Då får man arbeta bort det, bit för bit.
Här kan vi välja nästan vad som helst för djur, men vi fortsätter på hund området.. Om vi ska uppfostra våran nykomling, en valp i det här exemplet, så gäller det att vi lär in vad som är rätt och fel. Och i grund och botten fungerar det på samma sätt, hunden ska lära sig, för den, något nytt.
Valpen biter och drar i din rumsmatta, enklast möjligast vore att ta bort mattan men när valpen sen växer upp kan den ha kvar den delen av beteende och det blir svårare att hantera. Men i det här exemplet väljer vi att ha kvar mattan, och vi har då flera olika alternativ på hur vi ska hantera situationen.
Vägleder vi valpen så försöker vi göra något annat roligt på sidan av mattan, vi kanske tar fram en leksak och försöker fånga vlapens intresse utav den. Då släpper valpen fokusen på mattan och fäster den på den nya leksaken, perfekt! Men den kan lätt återgå till den där roliga mattan väldigt snabbt, och här gäller det då att ha tålamod om du ska försöka hålla humöret uppe och göra leksaken mycket roligare.
Exempel:
Eva har precis kommit in i arbetslivet, hon har fått en fast anställning på ICA. Där ska hon sitta i kassan och hon har fått gå kurs så hon vet hur kassapparaten fungerar. Hon missar att scanna vissa varor och emellanåt kan hon scanna varor två gånger. Men varken kunder eller arbetskamrater säger något. Men istället berömmer dem henne, med positiva ord, när hon gör helt rätt.
Eva börjar självklart fundera på varför dem berömmer henne och varför dem inte gör det varje gång.. Här gäller det att Eva själv förstår att hon gör något fel, men hon kan inte förstå det hela.
Tror du att Eva skulle bättra sig, och göra rätt, om någon berättade för henne vad det är för fel hon gör eller tror du att hon skulle komma på sig själv tids nog?
- Vi behöver inte förstärka ett beteende varje gång för att inlärning ska ske, bara det förstärks tillräckligt ofta.
- Ibland ges positiv förstärkning för beteenden som inte är önskvärda, som när ett barn skriker för att få godis i affären och föräldern köper det för att få tyst på barnet.
- Med förstärkning vill vi aktivt forma en inidivid.
- Negativ förstärkning ökar också, precis som positiv förstärkning, sannolikheten att ett beteende ska upprepas. Negativ förstärkning innebär att något obehagligt uteblir när ett beteende ändras till det som är önskvärt. Det handlar inte om bestraffning. Med hjälp av negativ förstärkning har dem ökat sannolikheten att det icke önskvärda beteendet upphör.
® Bästa julklappen för din hund?!
® Hundpromenad
® Zheeba - En fin flicka med bra bordsskick
® Zheeba VS Pinne
® Stor, Liten Och Mittemellen
® Hundens Sjukdomar - Porta Cava-Shunt
Den här resan börjar redan i mammas mage, fostrets lever har inte kommit igång riktigt ordentligt. Och valpen får näring via navelsträngen, som är en sammankoppling mellan mamma och valp. Navelsträngen går från mamman till valpens portasystem (som kallas vena porta.) Portasystemets uppgift är att transportera blodet rakt igenom levern till bakre hålvenen (som kallas Vena cava) – denna transport kallas för shunt, dvs att blodet ”shuntas” förbi fostrets omogna levervävnad.
När valpen är redo att födas avbryts transporten (navelsträngen klipps av) av blodflödet och normalt sätt ska då valpens portasystem leda blodet in i levern, dvs att den ska föra näring från tarmen till levern.
Vid denna sällsynta sjukdom fungerar inte transporten utav blodet på samma vis.
(Så här kan det se ut efter en operation)
Den blodmängd som inte först passerar levern, för att renas, utan direkt går till blodomloppet i kroppen, innehåller en del giftiga ämnen, som har absorberats från födan. Dessa ämnen påverkar framförallt det centrala nervsystemet - desorientering och kramper kan förekomma.
Shunt orsakas då av att levern inte arbetar ordentligt, eftersom att blodet inte transporteras direkt utan tar en omväg. På denna långa resa blir blodet mättat med slaggprodukter, särskilt av nedbrytningen av protein (äggviteämnen.)
Vanliga symtom vid Porta Cava Shunt
* Debuteras i unga åldrar
* Trötthet
* Kraftigt påverkad (nästintill medvetslös) efter måltid
* Förändrad aptit
* Piggare vid matvägran (blodet är fritt från slaggprodukter)
* Dricker mycket
* Mag-tarmstörningar förekommer
Diagnos
Diagnosen ställs genom en del prover, bla mängden gallsyra i blodet före och efter utfodring. Även urinprov, där man kollar förekomst av biuratkristaller. Ultraljud och / eller en speciell röntgen undersökning, där man sprutar in kontrastmedel i portasystemet via mjälten.
Behandling
Även om operation kan erbjudas är det inte säkert att levern orkar arbeta efter en tid med onormal arbetsuppgift. Dock finns det hundar som gått igenom operation, även med läkemedel som slut punkt.
Leverns funktion.
Levern lagrar proteiner, mineraler, vitaminer (tex B12 och A) som kan lagras för flera års behov. Levern är på så sätt viktig att uppgiften är att rena blodet från gifter så som läkemedel.
Läs Också Om
® Almanackan
® Hundras - Blandras
(Schäfer + Sib.Husky + Rottweiler + Newfoundland)
Vikt: Varierar från under 1kg till 80 kg
Äter: Är allätare men vill helst ha köttmat
(Schäfer + Amstaff)
Det är oerhört svårt att avla fram friska och sunda individer, både inom renras och blandras, då man aldrig kan vara 100% säker på vad man får för avkommor. Men dem flesta har lyckats få fram bra hundar genom åren, men det krävs lite mer än en hane och en tik för att få den kunskapen.
Blandis arrangerar dessa, tillsammans med många fler aktiviteter och föreläsningar, och här är även renrasiga hundar välkomna att ställa upp.
® Hundras - Riesenschnauzer
Riesenschnauzern (tyskans "riese" betyder jätte) härstammar från Mellaneuropas medeltida
herdehundar, som senare genom fortsatt avel blev boskapshundar. De användes då som vallare och pådrivare av kreatursflockar längs landsvägarna till städer och handelsplatser i Sydtyskland.
När järnvägarna tog över dessa transporter blev boskapshunden arbetslös och höll på att dö ut. De hundar som skulle komma att utgöra riesenschnauzerns grund hade vissa likheter med mellanschnauzern som på den tiden var populär bl.a. som råttfångare. Detta bidrog sannolikt till att det fanns intresse att ta tillvara denna hundtyp.
Genom målmedveten avel lyckades man nå resultat genom inslag av andra raser.
Mellanschnauzer, svart grand danois m.fl. har nämnts, men uppfödarna var här mycket förtegna.
Självständig ras
Rasen blev i början av 1900-talet populär i Tyskland som utställnings- och vakthund. Från 1908 uppträdde riesenschnauzern som självständig ras på utställningar och i de tyska stamböckerna, under de nästkommande åren mestadels under namnet "münchenerschnauzer". Rasens anhängare uppskattade dess arbetsglädje, livliga intellekt och tåliga kropp. Den visade också alltmer lämplighet som polis- och militärhund.
Efterhand åstadkom man en storväxt, strävhårig, robust och oöm brukshund - till utseendet en förstorad avbild av mellanschnauzern. I de tidiga svarta kullarna föddes det även grå hundar som oftast gallrades bort. Det fanns emellertid vissa uppfödare som behöll de grå valparna och började
avla på den färg som numera benämns peppar och salt. Rasen utgörs därmed nu av de båda färgvarianterna svart och peppar och salt.
På 1920-talet fanns ett 60-tal avelsdjur av rasen på tyska statens hunduppfödningsanstalt. 1925 blev riesenschnauzern i Tyskland officiellt erkänd som tjänstehund och i Schweiz 1931. I Tyskland fanns det 700 skyddsutbildade riesenschnauzer 1938, samt 129 under utbildning. Efter andra världskriget var dock endast en spillra av rasen kvar i dess ursprungsland.
Riesen till Sverige
De första exemplaren av riesenschnauzern importerades till Sverige från Tyskland 1930. Rasen blev snabbt populär. En av de första kullarna som såg dagens ljus på Arméns Hundskola var just riesenschnauzer. Detta var 1936. Rasen nyttjades dels som patrull/bevaknings-, sök- och skyddshund, men mest framstående var den nog som rapporthund. De användes även som militära draghundar. Man kan i dokumentationen från Arméns Hundskola hitta ett flertal riesenschnauzer med mycket goda tjänstgöringsbetyg i rapporttjänst.
Riesenschnauzerns utveckling i landet bromsades upp under krigsåren, och 1947 kom öronkuperingsförbudet. Flera uppfödare upphörde som en följd härav med sin uppfödning och intresset för rasen tycktes under de följande åren minska avsevärt. Vid slutet av 40-talet registrerades ca 100 hundar per år. Det skulle dröja till början av 1960-talet innan riesenschnauzern lyckades återvinna - och därefter också kraftigt öka - sin popularitet.
Stor arbetsvilja, uthållighet och härdighet lade grunden till en utmärkt bruks- och tjänstehund, och med egenskaper som tillgänglighet, öppenhet och lagom hårdhet blev den även en trevlig sällskaps- och familjehund. Genomsnittliga antalet registreringar för svart riesenschnauzer under åren 2004-2010 ligger på i genomsnitt knappt 200 per år med 131 som lägst och 276 som högst.
Peppar och salt uppvisar under samma period ett snitt på 20 registreringar per år. Nyttjandet av utländska hundar i avelsarbetet var en förutsättning under rasens uppbyggnad, men begränsades med de regler som tidigare gällde för import. Sedan EU-inträdet har utländska hundars inflytande i aveln ökat. Detta har inneburit en ökad avelsbas.
Nuläge
Riesenschnauzern är en allroundhund som är väl lämpad för de aktiviteter som en brukshund förväntas kunna utföra.
Rasen har under alla år den funnits i Sverige deltagit i bruksgrenarna sök, spår, rapport, skydd samt IPO. Några har använts som tjänstehundar inom polisväsendet. Ett ansenligt antal används som tjänstehundar inom Räddningstjänsten och Försvarsmakten. Det kan nog uppriktigt sägas att riesenschnauzern lättast kommer till sin rätt som arbetande hund.
Rasstandarden anger en ”oförskräckt framåtanda” vilket kan vara en stor tillgång under belastande arbetsvillkor men även något av en utmaning att hantera i vardagen. Stora framgångar har dock nåtts både på SM och NM i bruks, och ett flertal har deltagit vid tjänstehunds-SM. Som draghund har rasen ett antal SM-vinster.
Användningsområde
Rasen är en utpräglad brukshund och fungerar väl inom alla bruksgrenar. Inom bevaknings- och räddningshundsverksamheten har den gjort sig känd för sin fina spår- och söklust. Den fungerar även väl som aktiv familjehund.
Egna erfarenheter
Mina egna erfarenheter utav Riesen är endast positiva. En hundras som kräver mycket utav sina ägare, fruktansvärt envis. Bryr sig sällan om något, utan är ofta i in egna värld. Vill dem inte, så kan man oftast inte locka dem till det. Läser av väldigt fort.
Källor.
- http://www.skk.se/kopahund/hundraser-valpkullar/riesenschnauzer-svart/
- http://sv.wikipedia.org/wiki/Riesenschnauzer
- http://www.afrs.se/index.php/omriesenshnauzer
Fler Artiklar Om Hundraser: