Jag överlevde första veckan på jobbet, panikångest och paranoian är halvt under kontroll iaf. Det fungerar, jag klarar av jobbet.. Även om jag ser hans bil framför mig så blir jag inte lika rädd. Jag står hellre rakryggad.

I fredags kom hans dotter springande till mig, efter en stund såg jag att utebelysningen släckte och dörren stod öppen borta hos honom. Efter en stund kommer sonen ut springande. Ställer sig en bit ifrån med armarna i kors. Han är sur på mig. Han fick berätta varför, för att jag anmält hans pappa. Ja jo, självklart men man får inte gå in i andras lägenheter och sno saker, förklarade jag för båda två. Dem förstod. Men dem var som vanligt sen, och berättade att dem ska fira jul hos någon Eva, som bor en bit bort. Hans kärring. Ja jo, med tanke på vad han skrivit och trott under sommaren så verkar det ha gått fort att hitta nytt offer - jag lider med henne.. Med två barn. Fyfan :/ 

 

Ja jo, men annars händer inte så mycket. Cheva har fått börja ensamhetsträning, igår klarade han av att vara själv i ca 75 min sammanlagt. Jag har inget annat val då det inte är många som klarar av att hålla honom om han drar iväg. Och jag vill inte att något ska hända Mia, som har haft dem hela tiden. Han dör inte av att vara själv, han klarar sig. Jag är bara glad att jag inte jobbar långa dagar utan är hemma inom 6 timmar (vilket är vad lagen säger) så jag kan komma hem och ta ut honom på en promenad innan vi hämtar Zheeba :)

Första allvarliga prövningen blir imorgon, då jobbar jag 7-12. 

 

 

 

Det närmar sig julafton och alla människor stressar.. Varför? Det blir jul iaf. 

Jag har sagt att jag inte tänker köpa en enda julklapp så jag vill heller inte ha några. 

Däremot ska jag mysa med djuren imorgon kväll, medans vi spelar Bingolott (OM det går att köpa bingolotter imorgon)

 

(Bilden visar att även trapphus kan attackera när man minst anar)