® Nu är det slut på det här

Publicerad 2014-11-13 13:08:05 « Personligt, Vardagen,

8.50 skulle vc ringa. Det ringde på dolt nr, och jag svarade. Då var det polisen. Hon ville fråga lite, och få lite klarhet i det hela..
 
Efter att jag rabblat allt, ännu en gång, så säger hon att han och jag skulle kunna klara upp det här utan polisens inblandning. Jag tände till och frågade om vi skulle reda ut att han tagit en kopia på min hårddisk, lagt upp mig på en sexsida, använder mitt tradera konto, trackaserar mig via mail, går in i min lägenhet fast jag säger nej, kör med utpressning då han säger ha tagit bort alla bilder / dokument etc och någon dag senare så har han kvar det, hittar på en massa sms konversationer och lägger dem i min brevlåda  - tillsammans med ett par skärmdumpar från min hårddisk.. Är det det hon tycker vi ska reda ut?
 
Ska vi reda ut att jag känner mig kränkt, otillräcklig, ensam, ledsen, sårad, förbannad, nojig... Livrädd!!!?? "Är du rädd för ditt liv?" Han har inte hotat mig till livet, han kör med psykisk misshandel istället.. Vad är det dessa idioter inte förstår?
 
Det kändes inte som att hon trodde mig, förlöjligade mig. Kontaktförbud är bara att glömma, hon tror inte att jag får det då dem är strikta med det mot misshandel etc. "Så du menar att jag ska behöva utstå fysisk misshandel innan jag kan leva igen?" Nej, så menade hon ju inte. Och hon vände tillbaka samtalsämnet.
 
From det här samtalet, inte nog med att dem ringde samtidigt som vårdcentralen skulle ringa, ska jag nu bearbeta mig inför att åka tillbaka till Kvarntorp. Jag ska tillbaka till mitt hem, till min kaniner! Där jag ska kunna känna mig trygg. Jag kommer möblera om i lägenheten det första jag gör. Jag kommer inte vistas i sovrummet.
Jag tänker gå ut med hundarna, väl förberedd ifall något skulle hända. Känna mig säker, det ska jag banne mig kunna! Jag säger inte att jag tänker gå på honom. Men jag ska sluta vara rädd. Bara sådär!
Jag kommer sluta känna något överhuvudtaget, varför skulle jag? Man ska gå den "rätta vägen" men när man väl gör det så blir man sparkad på!
 
Jag fick iaf en ny tid, idag, på vårdcentralen. Och jag väntar nu på att dem ska ringa upp. Men som vanligt så finns det väl inga fler tider idag, så då får jag väl sparka mig i arslet och ringa 1177.. För det här jävla samhället är fan sjukt! 3 jävla morgnar har jag gått upp tidigt, för att kunna ringa vc och få läkartid, men neeee.. Och jag som verkligen älskar att gå upp tidigt.. Vad fan ska jag göra hela dagarna? Jag kan inte jobba.. Inte för ens jag vet att jag kan kontrollera mig själv samt veta att jag är trygg.. Idiooooooot!!!
 
 
 
Så nu arbetar jag med min hjärna att den inte ska vara rädd, nu ska jag banne mig ta mig hem and "face the fears"....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Välkommen


Undersköterska, med inriktning på psykiatri. Levt med social + agora fobi i ca 10 år. Sambo. ADHD. Paniksyndrom. Har hundar, katter & Kanin. Boogeyman under sängen. Vill men gör inget. Mamma. Ångest+Depression syndrom.

Follow on Bloglovin

bloggar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela