Positivt: När någon gör något bra och får beröm för det. Tex Märta är 4 år och äter upp sin mat och får komplimanger "Vad duktig du är", Märta kommer då att fortsätta äta upp sin mat för att få dessa komplimanger.
Negativt: När Berit på 4 år gör geggamoja av maten och föräldrarna inte beter sig som innan, tex ler eller skrattar, och Berit får då inte samma respons som tidigare och börjar äta som vanligt, och får då tillbaka ett leende eller liknande. 

 

PF = Positiv Förstärkning
Korrigering = INTE bestraffning, avbryta det individen fokuserar på
Bestraffning = En negativ konsekvens

 

 

Om du har tänkt lära ditt djur något trix, så passar PF riktigt bra när den gör det du vill. Det är ju i princip det vi använt oss utav i alla år, vi ger en belöning för att djuret har gjort rätt. Det positiva blir då belöningen, oftast i form utav något gott eller roligt. Och då tänker jag godis eller leksak, men det kan lika gärna vara något så enkelt som en kel stund. 

 

 

Det finns delade meningar i det här området, och jag tror att det handlar lite om hur man själv är som person. Jag kan endast berätta hur jag anser det, och du som läser kanske har en helt annan uppfattning, det är helt okej! 

 

När jag lär in, fostrar eller vad man nu vill kalla det, så använder jag mig utav både korrigering och PF. Varför? Jo, för att jag anser att om djuret inte förstår vad den har gjort för fel, kan den heller inte förstå när den gör rätt. Det är min åsikt, men jag är heller inte omöjlig och har förståelse för dem som inte använder sig utav korrigering. 

Ta min hund tex, hon går väldigt snabbt upp i tempo. För att jag ska få ner henne lite grann så behöver jag visa henne att det inte är önskvärt. Att hon behöver lugna sig lite, och då korrigerar jag henne. Inte via att straffa henne, utan att vägleda henne till ett lugnare tempo. Det kan vara att hon piper, hoppar och skäller när vi egentligen ska gå fot. Här brukar jag knäppa med fingret och det får henne lugnare, för att hon har lärt sig att när jag knäpper med fingret är det allvar (det blir ingen knuff, inget skrik, inget rulla på sidan och bli biten i örat) men att hon kommer tillbaka och fokuserar på vad det är hon ska göra. Och det fungerar! Och det har även fungerat på dem flesta hundarna som jag har träffat. Men man får inte glömma att berömma när dem väl gör rätt, det blir en PF utav det hela. När hon väl har lugnat sig så tar jag ett par steg extra för att tänja liiiiite på gränsen och ger henne sen belöningen. Då förstår hon att hon får belöningen när hon är lugn och fokuserad på en sak.

Om jag nu istället skulle ta bort korrigeringen, och bara fortsätta gå - jag säger ingenting för ens när lugnat ner sig själv, vilket ibland kan ta tid, så gäller det för det första att ha tålamod och ha tålmodiga grannar ;) Men även att man belönar i rätt sekund, vilket i sig kan bli väldigt uppstressande både för dig och hunden. Om jag då väljer att ge henne leksaken när hon väl är tyst och går rätt så förstår hon att där ska hon vara. Men det kan även bli en cirkel på det hela, hon kan prova sig fram, då hon tror att det här med pipande, skällande, hoppandet, är en del utav det som jag vill uppnå. Då får man arbeta bort det, bit för bit. 

 

Här kan man göra på olika sätt, jag kan istället stanna upp och vänta tills hunden sitter tyst vid min sida innan jag går igen. Det handlar inte om positiv förstärkning, det handlar om korrigering. Du avbryter hundens beteende när du går, genom att stanna. Då bryts hundens beteende och den får tänka om, och så går du igen. Hunden kanske är tystare då. Men den här "dansen" kallar jag för korrigering, för det är min uppfattning. 

Om vi nu tänker oss en uppfostring, den fungerar på ungefär samma sätt som inlärningen. När människan pratar om uppfostran så är det om hur individen beter sig, att den inte har fått lära sig vad som är rätt och fel. 
Här kan vi välja nästan vad som helst för djur, men vi fortsätter på hund området.. Om vi ska uppfostra våran nykomling, en valp i det här exemplet, så gäller det att vi lär in vad som är rätt och fel. Och i grund och botten fungerar det på samma sätt, hunden ska lära sig, för den, något nytt. 

Valpen biter och drar i din rumsmatta, enklast möjligast vore att ta bort mattan men när valpen sen växer upp kan den ha kvar den delen av beteende och det blir svårare att hantera. Men i det här exemplet väljer vi att ha kvar mattan, och vi har då flera olika alternativ på hur vi ska hantera situationen.

Vägleder vi valpen så försöker vi göra något annat roligt på sidan av mattan, vi kanske tar fram en leksak och försöker fånga vlapens intresse utav den. Då släpper valpen fokusen på mattan och fäster den på den nya leksaken, perfekt! Men den kan lätt återgå till den där roliga mattan väldigt snabbt, och här gäller det då att ha tålamod om du ska försöka hålla humöret uppe och göra leksaken mycket roligare.

 

Om vi då korrigerar valpen, och sen vägleder den till något annat. Om vi då tex använder oss utav ljud, en liten knuff eller dutt för att korrigera valpen, och i samma sekund ser till att leksaken är mycket roligare så får vi en valp som förstår att mattan är dålig och leksaken mycket bättre. Här krävs det inte lika mycket tålamod, utan här får valpen ändå en tanke att det är fel och att den erbjuds något annat roligt, som är acceptabelt.

 

Den nya leksaken blir en PF på att valpen släppte mattan och leker med något som är acceptabelt. 

 

 

 

Här tror jag inte att jag behöver dela upp det på inlärning och uppfostran, då jag tror att dem flesta människor vet vad som fungerar för dem. Om vi säger att du, som person, gör något fel, skulle inte du vilja att någon berättade det för dig? Eller skulle du hellre vilja att någon berömde dig när du gjorde rätt? Du vill väl bli bemött med förståelse, hänsyn och respekt? 

Exempel:
Eva har precis kommit in i arbetslivet, hon har fått en fast anställning på ICA. Där ska hon sitta i kassan och hon har fått gå kurs så hon vet hur kassapparaten fungerar. Hon missar att scanna vissa varor och emellanåt kan hon scanna varor två gånger. Men varken kunder eller arbetskamrater säger något. Men istället berömmer dem henne, med positiva ord, när hon gör helt rätt. 
Eva börjar självklart fundera på varför dem berömmer henne och varför dem inte gör det varje gång.. Här gäller det att Eva själv förstår att hon gör något fel, men hon kan inte förstå det hela. 
Tror du att Eva skulle bättra sig, och göra rätt, om någon berättade för henne vad det är för fel hon gör eller tror du att hon skulle komma på sig själv tids nog?

 

 

 

 

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

• Vi behöver inte förstärka ett beteende varje gång för att inlärning ska ske, bara det förstärks tillräckligt ofta.

• Ibland ges positiv förstärkning för beteenden som inte är önskvärda, som när ett barn skriker för att få godis i affären och föräldern köper det för att få tyst på barnet.

• Med förstärkning vill vi aktivt forma en inidivid.

• Negativ förstärkning ökar också, precis som positiv förstärkning, sannolikheten att ett beteende ska upprepas. Negativ förstärkning innebär att något obehagligt uteblir när ett beteende ändras till det som är önskvärt. Det handlar inte om bestraffning. Med hjälp av negativ förstärkning har dem ökat sannolikheten att det icke önskvärda beteendet upphör.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-