® Ras - Australian Shepherd
Historik
Det finns åtskilligt skrivet om rasen Australian Shepherd under de senaste 10 åren och ett återkommande fakta är att det är mycket svårt för att inte säga omöjligt att klart avgöra rasens ursprung. Rasen har utvecklats som vallhund baserat på varierande behov hos djurägare runt om i världen. Trots sitt namn så är det inte Australien som anses som den enda eller ens viktigaste ursprungsregionen, utan även länder i Centraleuropa, såsom Tyskland, Spanien och de brittiska öarna omnämns på olika sätt i rasens historia, likväl som olika delar av USA.
Frågan som kan ställas är hur det kommer sig att Australien blev en del av rasnamnet. De flesta raser som har Australien som sitt ursprungsland anses ha dingon som ursprung. Alla andra raser har på något sätt tagits till landet med ett ursprung någon annanstans i världen för att sedan utvecklas tillsammans med inhemska raser till de behov de kunde fylla i de olika regionerna. Sådana raser var t.ex. Smithfield, en ganska liten svart eller brun hund och “the Barb” en hundtyp liknande the Queensland Blue Heeler. Dessa vallhundar hittar man information om redan från 1800-talet i böcker från Australien. En annan ras som utvecklades i England, Coulie, en större och kraftigare hundtyp än Smithfieldhundarna och med annorlunda päls, anses också ha tagits till Australien under 1800-talet och man tror de har haft inflytande på den typ som Australian Shepherd senare kom att få. Även de hundar av typ Pyreneisk vallhund och Catalansk vallhund som baskerna hade med sig till Australien anses ha haft inverkan på Australian shepherden.
Man tror alltså att rasen utvecklats i USA från hundar som sannolikt kom både från Australien, efter att ha blivit medtagna dit, samt från hundar som följde med jordbrukare från olika delar av Europa. Man vet att dessa ofta tog sina vallhundar med sig när de emigrerade från länder som England, Wales, Skottland, Tyskland, Spanien m.fl.
De hundar som anses som rasen Australian Shepherds ursprung i USA utvecklades huvudsakligen i de västra och nordvästra delarna av USA där gårdarna ofta var små och där en allsidig hund fick ersätta den dräng man inte hade råd att anställa. För att få den allsidiga hund man behövde avlades det på vallningsförmåga, vaktinstinkt samt förmåga att lösa problem och arbeta självständigt.
Före 1945 var namnet Australian Shepherd som rasnamn på en bestämd ras inte känt. De hundar man hittade varierade i sådan omfattning vad gällde byggnad, huvudtyp, storlek m.m. så det hade varit rimligt att istället betrakta dem som blandraser. Hundarna hade även en mängd andra benämningar som t.ex. spanish shepherds, california shepherds och pastor dog.
Före 1945 är det inte heller möjligt att hitta säkra bevis för att det fanns avelsåtgärder som syftade till att utveckla en specifik ras benämnd Australian Shepherd, däremot fanns benämningen på en rastyp liknande det vi kallar Australian shepherd idag. Att man valde att kalla den för Australian Shepherd tror man beror dels på att bl.a baskiska herdar använde dem och att de arbetade med får som kom från Australien, dels på att det fanns någon form av positivt intresse för landet Australien. Detta medförde att man valde att se det som en anknytning trots att hundarna kanske hade kommit direkt från England eller Spanien med sina ägare. Det finns inga säkra bevis för att rasen på ett entydigt sätt har sitt ursprung bland de hundar som följde med Merinofår från Australien, trots att detta tidigare ofta ansetts som den viktigaste bakgrunden.
Vid studier av de linjer som finns idag och genom att prata med de tidigare rasentusiaster som fortfarande är i livet återkommer ett namn på en man som anses som en av rasens grundare som vi ser rasen idag; Jay Sisler från Idaho. Det sägs att Jay inte var uppfödare av rasen i den bemärkelse vi ser på uppfödare men att han och hans bror Gene hade ett antal kullar som spreds över USA genom deras resor mellan olika rodeos där Jay uppträdde med hundarna.
Jay Sisler omnämns ofta i böcker om Australian Shepherds och dess ursprung. På så sätt spreds både kännedom om rasen och intresse för dess egenskaper över USA.
Ett återkommande ord i texter om rasens historia är ”versatile” vilket ger en bild av rasens mångsidighet som vall- och boskapshund. Då många farmare inte hade möjlighet att ha olika hundar för olika ändamål så var rasen tvungen att utvecklas till att klara av att arbeta med olika djurslag och i skiftande situationer. Än idag testas det på de årliga vinnartävlingarna i vallning genom att de hundar som samma dag klarar av att framgångsrikt valla både anka, nöt och får är de som ses som de bästa arbetshundarna i rasen.
Aussiens mångsidighet som vallhund och de egenskaper som följer med det har också bidragit till att intresset för rasen utvecklats inom andra områden som t.ex lydnad, agility, blindhundar, räddningshundar, assistanshundar m.m. Dess utseende med olika färger, tecken, ögonfärger m.m. har också lett till ett ökat intresse för rasen som utställningshund. Denna utveckling inom olika områden ses av många som positiv men det har också under åren höjts åtskilliga röster som varnat för att ju längre rasen kommer från sitt ursprung desto större är risken att den tappar de specifika egenskaper som den utvecklats för.
Under rasens senare utvecklingsperiod har den huvudsakligen samlats i sin moderklubb ASCA, Australian Shepherd Club of America som bildades 1957. Registret i dess nuvarande form har varit igång sedan 1975. Den första utställningen för rasen hölls 1958 i Arizona. Den första riktiga rasstandarden kom 1961 och den nuvarande lades fram 1977.
ASCAs registreringssiffror rör sig runt 3 100 kullar/år och ett genomsnitt på 6000 individuella hundar.
Rasen blev officiellt erkänd av AKC först 1993 och då under visst motstånd från ASCA som befarade att ett erkännande från AKC skulle öppna möjligheter för en utveckling av rasen som många rasentusiaster och uppfödare inte ansåg önskvärd. AKCs officiella standard ligger till grund för den svenska rasstandarden.
Rasen kom först till Sverige 1990 men inte förrän 1993 registrerades de första individerna i SKK. Utvecklingen av rasen har gått snabbt, från att i början av 90-talet endast röra sig om enstaka individer så är registreringssiffrorna 15 år senare uppe i ca mer än 350 hundar per år.
Källor:
Australian Shephed Club of America (ASCA) http://www.asca.org
United States Australian Shepherd Assoc (USASA) http://www.australianshepherds.org
Rorem, Linda; A view of Australian Shepherd History (länk nedan)
Är aussien rätt ras för dig?
Funderar du på att köpa en aussie?
Att köpa valp oavsett ras innebär ett åtagande som vanligtvis sträcker sig över många år. Att skaffa en valp av en ras som kanske egentligen inte passar ens egen livsstil kan få stora konsekvenser både för ägaren och för hunden. Inte minst om du funderar på att skaffa en arbetande ras som Australian Shepherd, fortsättningsvis benämnd Aussie.
Vi börjar med att förklara lite om rasens ursprung för att du ska förstå vilken typ av hund du tittar på.
Aussien som ras har ursprungligen utvecklats för arbete som gårdshund på amerikanska gårdar. Syftet med rasen var dels som en hjälp i arbetet med djuren på gården men också som en god kamrat och som vakthund för familjen och familjens tillhörigheter. Hunden skulle både kunna arbeta med de arbetsuppgifter ägaren behövde hjälp med men skulle också kunna vara nöjd med att vara tillsammans med familjen beroende på tillgång på arbete. För att kunna klara både det självständiga arbetet som krävs av hunden i djurhantering samtidigt som den ska samarbeta med sin ägare/förare ska den vara lättlärd, intelligent och ha en hög grad av samarbetsvilja. Utan dessa egenskaper skulle rasen vara oanvändbar som boskapshund/vallare.
Som vallhund används den runt om i USA för att valla skilda djurslag i olika situationer; nötkreatur, får, getter och till och med fjäderfä. Detta har bidragit till att Aussien anses vara mångsidig. Ofta ser man begreppet ”versatile” nämnas i samband med rasen. Detta är ett uttryck som framförallt uppkommit med utgångspunkt från rasens förmåga att valla olika djurslag i olika situationer. Aussien har under lång tid varit en mycket populär hundras, inte minst bland jordbrukare som är i behov av hjälp från en hund men inte i en sådan utsträckning så hunden kan hållas i arbete varje dag. Aussiens starka koppling till dess ägare är en del av rasarvet och en anledning till att rasen hos många är så omtyckt. Långt tillbaka fick Aussien inte sällan förtroendet att vakta familjens barn då båda föräldrarna arbetade med sina sysslor. Även värdefull utrustning och gårdens boskap var i säkert förvar när det fanns en Aussie på gården.
Många Aussies är vänskapliga med alla, känd och okänd, men det kan också hos vissa individer finnas tendenser till reservation mot främlingar. Denna reservation tar sig vanligen uttryck i att de nonchalerar okända människor. Reservationen ska däremot inte visa sig genom rädsla, skygghet eller aggressivitet då alla dessa tecken är uttryck för allvarliga fel hos hunden. Aussien har också en tendens att knyta an till sin ägare starkare än en del andra raser och kan då också bli mer beskyddande mot familjen och familjens tillhörigheter. Med utgångspunkt från ovanstående är det viktigt med socialisering av valpen redan från början.
Eftersom Aussien som ras utvecklades för att hantera boskap av olika slag behöver deras intelligens och arbetslust användas till något annat konstruktivt arbete om den inte får arbeta med djurhantering. Bruksarbete eller annan typ av arbete där hunden får använda sina egna förmågor till självständigt arbete är alternativ som rasklubben förespråkar. Lydnad, agility, freestyle m.m. är också trevliga aktiviteter för en Aussie.
En Aussie lär sig ofta fort och lätt och det är i träning oftast en fördel. Men det innebär också att en Aussie, som inte får vägledning i att lära sig vad som är accepterat och inte, fort och lätt kan anamma beteenden som ägaren anser är olämpliga. En Aussie som växer upp med barn blir ofta mycket barnkär och kan bli en god kamrat till barnen. Det är ändå viktigt att förstå att en Aussie kanske i större utsträckning än en del andra raser inte är en hund som ska vara lekkamrat till barnen i första hand. Barn, både egna och för hunden okända, ska inte lämnas tillsammans med hunden utan uppsikt av en vuxen.
Om du letar efter en hund med hög vilja till samarbete och med hög lojalitet mot sin ägare och familj så kan Aussien vara ett bra val. Förutsättningen för att valet ska bli bra är dock att du tänker igenom den mängd aktivitet och arbete du är beredd att ge din hund kontinuerligt. Vi vill återigen trycka på att du ska vara medveten om Aussiens bakgrund som vall- och vakthund och inse att dessa egenskaper kan ge dig en annan typ av hund än vad du kanske egentligen är ute efter. När du köper valpen så får du ett ”startpaket” – vad det sedan blir av den som vuxen är dels beroende på valpens anlag men också mycket på din förmåga att fostra och träna hunden.
Den ursprungliga rasklubben i USA , Australian Shepherd Club of America ( ASCA) skriver så här i sin rasbeskrivning (fri översättning): ”Australian Shepherd är primärt en intelligent och arbetande hund med starka vall- och vaktinstinkter. Den är en exceptionell kamrat och arbetspartner. Den är mångsidig och lättlärd och utför uppgifter du ber den om med stil och entusiasm. Den är reserverad mot okända men visar inte skygghet. Den kan visa tuffhet, styrka och auktoritet i arbetet men alla former av elakhet och lömskhet mot människor eller andra hundar ska ej tolereras”.
( infotexten är en fri bearbetning för svenska förhållanden av en text från ASCA:s hemsida om rasen)
Bakgrund!
Trots rasnamnet är australian shepherd inte en australiensisk ras. Rasnamnet kommer sig av att man i västra USA, i början på 1900-talet, började kalla de mycket skickliga fårhundar som kom med den stora importen av får från Australien, för australian shepherd.
Helhetsintryck enligt rasstandarden
Rasen skall vara en intelligent arbetshund med utpräglad vakt- och vallningsinstinkt, en god kamrat och ha kraft att arbeta en hel dag. Den skall vara välbalanserad, något längre än hög och av medelstorlek. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Rasen skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig.
Utseende, fysiska fakta
Australian shepherdens färger är mycket varierande. Svart och röd är grundfärg men då det i rasen även förekommer merleanlag – det vill säga en gen som ger en spräcklig färg- så förekommer också blue merle (svart med merleanlag) och red merle (röd med merleanlag). Dessa hundar blir fläckiga med mörkare svartgrå eller röda fläckar på ljusare grå eller rödgrå botten. Andra färger som förekommer i Australian Shepherd är alla med eller utan vita tecken och/eller tan-tecken. Till dessa fyra färger tillkommer möjlighet för gula-röda tantecken på framförallt huvud och ben samt vita tecken även dessa på huvud, hals och ben. Sammantaget ger detta 16 olika färgvarianter. Vitt får förekomma på halsen, som en del av eller som hel krage, som bläs, på nospartiets nedre del samt på bröst och ben. Det vita på huvudet skall inte dominera och ögonen skall omges av färg. Pälsfärgen hos melerade hundar mörknar med åldern.
Vad gäller svanslängden finns den i en mängd olika medfödda varianter, allt från hellång till mycket kort stubbsvans. Rasen är i ursprungslandet en kuperingsras men i Sverige är kupering förbjudet.
Även ögonen förekommer i olika färger från mörkt bruna, bärnstensfärgade, gula och blå samt olika kombinationer av dessa färger. Inte helt sällan har en aussie olika färg på sina ögon, eller till och med olika färg på samma öga. Alla ögonfärger är tillåtet oberoende av hundens färg.
Hanen blir ungefär 51–59 cm i mankhöjd och har något grövre kroppsbyggnad än tiken som blir ungefär 46–54 cm i mankhöjd. Hundarna väger mellan 16 och 32 kilo, och tikarna faller natuligt i den undre delen av skalan, medan hanarna finns i den övre.
Rasklubben: http://australianshepherdklubben.nu/
Fler Artiklar Om Hundraser:
