Jag har fått hjälp.. Oerhört tacksam att personen vågade stiga fram.
Den där människan har varit inne i min lägenhet, den 3 november, medans jag var ute med hundarna och böt min hårddisk mot en av sina trasiga..
När polisen var där i veckan så tog dem all datautrustning.. Människan frågar sina barn om polisen varit i källaren, nej..
Dvs att han gömt min hårddisk där!!
Jag ringde polisen och dem har varit här ute. Men både igår och idag har han inte varit hemma på kvällen. Kol svart!!
Igår fm ville vaktmästaren ha hjälp av den här människan och lasta av tegelpannor, då säger människan att han inte törs gå ut! Hahahahaha!!
Men iaf..
Idag ringde dem från hallsberg psykiatrin, dem hade en ledig tid på eftermiddagen. Den tar jag! Marcus skulle ta hundarna medans jag tog beirut.. Trodde jag ja. Nej beirut vägrade starta. Ringde mia i ren panik, så marcus fick vakna i lugn o ro.
Kommer till hallsberg, skön läkare som förstod mig. En av den äldre generationen som avskyr datorer. Han förstod precis vad jag prata om, jag behövde inte beskriva speciellt mycket. Skönaste känslan var när han sa åt.mig att "jag ser och hör mer än vad du tror, är man gammal i yrket så lär.man sig signaler. Och kag ser att du kämpar med ångest just nu".. Jaaa!
Vart iaf sjukskriven till lucia, och även retroaktivt. Fått atarax att äta när det är som värst. För jag klarar inte attackerna själv. Dem är för kraftiga med allt nu.
Förut har det gått.
Och sen var jag till brottsofferjouren pch prata. Och det kändes skönt. För set känns som att jag bara pratar om det här och mina vänner ledsnar skert :-/
® Sisodärja
Har hjälpt.Cheva med vätskeersättningen. Även ställt honom i ytterligare en dusch, samt fönat honom gånger två.. Jag satte mig o åt ostbågar, o plutten låg nedanför mig på golvet och tiggde. Klart han fick några, även om jag vet att det inte är bra för magen. Men han åt dem, samt så slängde jag i några i en skål med torrfoder så han åt några kulor iaf..
Medans jag väntade på att det skulle bli reklam så fick jag rycket och gjorde:
# 10 situps ✔
# 10 rumplyft ✔
# 10 armhävningar ✔
# 10 benlyft (liggandes) ✔
# 10 hundställning (stod på alla fyra o ut med ett ben+arm) ✔
# höll upp benen o spände magen ✔
Det var ett ryck, inget jag vet om jag ska fortsätta med ett bara göra när jag fåe ryck.. Men kändes bra efteråt. Få ut litw aggression..
För övrigt..?
Jo, jag tar en dag i taget. Är inte rädd för att gå ut, jag känner bara "kom igen, pussy, gör vad du vill - du åker dit ändå".
Så jag hoppas verkligen att jag vågar jobba snart. Än så länge får jag panik på bara tanken av att gå ut, det arbetar jag med genom att gå ut med hundarna lite oftare och aktivera dem på promenaden. Det stärker mig..
Att gå i en affär får jag panik över. Speciellt tanken på att kanske stöta ihop med honom där..
Imorgon ska jag ringa handläggaren och kolla hur det går, samt skicka över det senaste mailet från honom. Så han vägrade lämna tillbaka grejerna, som inte tillhör honom. Fick ju hjälp av en granne att medla, hotade.med att ringa polisen.. Och grejerna stod där, blockerade porten.. Jag som hade sett fram emot att ringa polisen, och han förklara för sina barn.
Det tyckte polisen jag pratade mes när jag kompletterade anmälan med mailet, att set lät som en bra plan. Att einfa 112 om inte grejerna kom tillrätta..
Och så ska jag ringa maja och berätta att jag inte hört något från hallsberg, dem kan dra åt helvete!
Och ringa chefen om att jag är hemma en vecka till.
Det här suger, ekonomin går långt ner åt helvete!
Så den här månaden ska Marcus få hjälpa mig, storhandla o sånt. Dock måste jag köpa dator, jag får panik annars..
Nu ska jag ge cheva lite mer ersättning innan jag bäddar ner mig..
Se om man får sova något..
Den där jävla idioten, tryckt ner mig så långt att det inte.går längre.. Känner mig fortfarande äcklig.. Det sitter i huvudet hela tiden..
® Senaste skiten
Allt jag ville var att han skulle lämna tillbaka det som inte tillhör honom. Jag bad en granne hjälpa mig att prata med honom.. Jag skulle lämna tillbaka allt jag fått, på en timme..
Han tyckte jag skulle hämta grejerna själv, och han skulle ha en ursäkt.. En ursäkt för vad? Och vad tror han? Tror han att jag kommer be han om ursäkt för något jag.inte gjort, och för vilken nytta? Skulle inte tro det.. Inte efter allt han utsatt mig för.. Jag gav han till kl 20.00 att lämna grejerna på utvald plats, annars ringer jag polisen. Han lämnade inte grejerna på utvald plats. Han ställde dem så dem blockerade porten. Och ett mail fick jag! Vad oväntat..
Nu ska alla veta vad jag är för människa, vilka alla, vad? Att jag skyddar mig själv från en psykopat med vanföreställningar?!
Jag som hade sett fram emot att ringa polisen, att be dem om hjälp att få tillbaka grejer som inte är hans. Att han får förklara för sina barn varför polisen knackar på..
Men jag har ingen empati, jag är psykiskt störd..
Jag kreverar sakta men säkert.. Sitter här i min lägenhet och rör mig helst inte ut, bara med hundarna och om kag prompt måste.
Jag känner mig smutsig, äcklig.. Bortkastad, ovärd. Jag vet att jag är älskad, tankarna är rätt.. Ibland. Men jag känner mig så värselös, maktlös, hopplös... Äcklig o.smutsig. Tanken av att vara nära någon, nej! Men en famn känns ärlig och skön. En enda. Den enda famnen som får mig att glömma allt, som får mig att känna mig trygg.. Marcus. <3
Jag vill tillbaka och jobba, aka jag chansa och jobba en dag? Ska jag våga det? Vad händer om det blir för jobbigt? Jag saknar mina goa arbetskamrater, pensionärerna.. <3
® när ska det sluta?
Visst har jag haft tankar på att flytta, men jag kan inte. Då kommer jag få problem att jobba då.min bästa hundvakt är här.
Igår fick jag dock reda på att jag sökt lägenhet, en trea, i fellingsbro. Med mitt.personnummer! Skrämmande!
Men om jag nu skulle söka lägenhet så behöver jag inte då det tydligen är någon annan son gör det åt.mig.
Ip adressen som mailet.kom ifrån, är från samma som har skickat kommentarer på min blogg. Och ja. Det är den där människan..
Jag känner mig fortfarande äcklig o.smutsig, jag.försöker att ta tag o det här. Leva så naturligt som möjligt. Men det är svårt då det är i huvudet på mig hela tiden!
Cheva har varit dålig inatt. Cp panik blev det, men han verkar bättre. Vet inte om jag ska våga duscha av honom, bara skölja ur.pälsen.. Om.det kan vara det han fått i sig. Eller om det är.öroninflammation..
Det jobbiga är att han spyr, men han har fått.behålla lite frukost. Och snart dags att ge dem kvällsmat så får vi se..
Jag kreverar.snart!
Jag försöker visa.mig.glad utåt, försöker glömma men det går.inte!!
® Det slutar inte..
- Vart är han?
- När kommer nästa smäll?
- Har han skrivit något?
- Har han sagt något till någon?
- Vad har han isf sagt?
- Kommer jag stöta på honom nu när jag går ut? Och vad händer då?
- Om jag inte stöter på honom, stöter jag då på någon som vill veta min historia?
- Om jag börjar jobba, kommer han försöka något på jobbet?
- Om jag går här, ser han mig då?
- Finns det något som jag skrivit som han kan sätta dit mig för?
Frågorna som finns i min skalle är fruktansvärda, dem tar död på mitt leende. Och ibland känns det som att det aldrig kommer ta slut. Det är ett enormt eko som inte vill försvinna!
Jag vill inte dö, men jag vill heller inte leva såhär!
- Jag är livrädd för att gå till tvättstugan
- Jag är livrädd för att åka till någon affär i närheten
- Jag är livrädd för att vara ensam
Jag är redan så långt ner på botten som jag kan komma, det har gått så långt att jag skrattar åt vad han gör/säger. Det är patetiskt, men det hjälper mig inte ur den här gropen. Visst, det finns säkert en ljus framtid - där jag inte är rädd längre, men just nu är det inte så jävla lätt att se det!
Mitt mål är att komma tillbaka till jobbet senast mitten av december, men jag hoppas verkligen inte att det här gör det svårare.. Jag har ett mål, och för att nå det målet gäller det att jag bearbetar det här så jag kan gå vidare och bli starkare och klara av alla frågor som blir..
Det är ett ständigt krig inombords!
Vad är jag rädd för?
Om jag skulle stöta på honom, vad skulle kunna hända?
Jag har mina teorier, och oftast är dem värre än verkligheten.. Det kan vara det som gör det hela så jävla svårt..
- Flytten från Lindesberg till Hallsberg har krossat mig redan. Och jag har försökt få tag i någon i Hberg men ingen ringer tillbaka, inte ens svara på ett mail. Inte ens boka en läkartid. Hela min trygghet har krossats och alla chefer tycker att det är helt okej! Det är okej att splittra en skör själ för att det kostar pengar. Min trygghet som jag har haft i 8-10 år.. Borta med vinden!
Jag tycker det här är skit svårt, jag vill bara säga fuck it till allt och inte gå ut, inte prata med någon. Helst inte träffa någon alls. Jag känner mig äcklig och smutsig.. Jag känner mig krossad - som en trampad insekt.'
MEN den andra sidan av mig säger - ge inte upp! Låt inte den här lilla horungen krossa dig, låt inte han vara anledningen till att du känner så här, låt inte han vara anledningen till att du förlorar jobbet och ditt välmående! Sträck på dig och gå rakt,
Jag vill att folk ska veta.. Samtidigt så vill jag inte det.
Jag vill svara på alla mail, men jag vill inte. Det tjänar ingenting till, han fattar ju inte iaf. Polisanmälan är den enda rätta vägen. Samtidigt känns allting så overkligt, som ur en film. En dålig jävla film!
Jag får panik bara av tanken att gå ut ur lägenheten, gå ut på balkongen. Åka iväg nånstans är det värsta jag vet just nu, men jag måste!
Idag tog jag beslutet att ringa brottsofferjouren och fråga om jag kan komma på torsdag dag, eller något.. Se om man kanske kan få ur sig lite med folk som vet vad man kan göra. Men resan dit, vara där, vad är det för människor? Dem kanske känner honom? Dem kanske inte håller sin tystandsplikt? Resan hem? Det stavas PANIK !
Jag vill inte dö - men jag vill heller inte leva så här!
Dem enda jag kan lita på, utan att tvivla är dem som har ställt upp för mig den här tiden. Annika, Mia, Marcus och Maria, familjemedlemmar räknas också in där!!
Ja, jag har lärt mig något. Jag har lärt mig att lyssna på vad folk i min närhet säger åt mig, ta ett steg tillbaka och lyssna en gång till. Grubbla en stund. Jag behöver inte fler vänner, jag har redan dem bästa jag någonsin kunde tänka mig! Dem har ställt upp på olika sätt och utan att jag ens har bett om det. Dem har visat mig att dem verkligen bryr sig. Det jag säger till dem, det stannar där!
Jag har lärt mig att tänka innan jag öpnnar käften. Jag kan INTE lita på alla människor, även om jag kanske anförtrott mig till dig tidigare så är det här något som har läxat upp mig. Man ska inte involvera sig i andra människor - framförallt inte nya!
Jag är så förbannat jävla, oerhört, evigt tacksam för allt ni gjort.
® styrkan vara inte så länge
... Jag skrattar bara åt det här, jag har inte fattat allt. Jag tar en timme i taget, jag blir orolig när det ringer. Beroende på vem som ringer, vad har han gjort nu? Är det hans röst jag hör när jag svarar? Är det någon som låtsas vara någon för att få ur mer information?
Jag mötte en två grannar idag.
Den ena frågade hur det var, jag lever iaf, svarade jag. Personen tyckte att jag kunde lita på den, aldrig! Jag förklarade att jag inte litar någon annan än dem få som visat det. Det har märkts under det här vilka man kan lita på och inte. Just den här människan misstänker jag är den som sagt åt mr k att han är anmäld..
En annan granne, förstod vad jag menade. När mr k bodde här första gången kom han in fort, o ut lika fort. Den här personen hade mycket intressant att berätta..
Men sure jag känner mig starkare än för någon vecka sen. Jag känner att jag klarar av att vara hemma, gå en promenad med hundarna.. Men hjärnan går hela tiden på högvarv, jag måste tänka på var jag handlar.. Jag har svårt att ta till vad folk säger, alltid haft. Men nu är jag mer kall mot folk som inte stått vid min sida, och som sagt och bevisat att jag kan lita på dem..
Det värsta i allt det här är att det känns som att jag tynger ner mina nära, det enda jag har att prata om är det här. Det enda jag tänker på är det här. Det känns fel!!
Väntar på beslut om kontaktförbud, får jag det så kan jag börja jobba snart.. Men läkarintyg? Jävla hallsberg. Dem hjälper mig inte. Maja har hjälpt mig att kontakta dem o jag ligger lågt på deras prioriteringslista..
Samtidigt som det kommer papper från transportstyrelsen att lämna läkarintyg om att jag äter concerta.. Vilket jävla helvete just nu..
Ofta bryter jag ihop, ofta får jag panikångestattacker.. Allt för ofta..
Hela den häe skiten har fått mig nojig, kontrollbehov, paranoid!!
® öga för öga, tand för tand
Jag har och göra med en tangentbords riddare, en människa som har kopierat min hårddisk och lagt ut privata filmer och bilder på olika sex sidor..
Samma människa lever i en värld där han tror att vi varit tillsammans, ett förhållande utan sex och närhet. Jo men tjena!!
Samma människa säger att det är JAG som mailat någon på kommunen, med naken bilder.. Jag visste inte ens vad det var för bilder.
Samma människa säger att jag knullat runt i kvarntorp, kvarntorp av alla ställen??!!
Samma människa mailar mig med ett erkännande att han kopierat min hårddisk, och sen säger att det är omöjligt då det är låsta dörrar..
Samma människa har jag varit rädd för, han har tryckt ner mig så långt ner i jorden genom att ha gjort allt det här. Han går runt o området och frågar efter mig, han verkar manisk. Under tiden som jag flydde hemifrån, så jag var som mest rädd och förstörd.
När jag sen kommer tillbaka, starkare än någonsin vågar han inte ens möta min blick, han stod med ryggen vänd mot mig hela tiden!
Samma människa har två barn som mår skit, där han säkert säger till dem att det är jag som är dum! Jag tycker synd om dem..
Samma människa har även manipulerat sms konversationer och lämnat till marcus och mig.
Samma människa är anmäld till polisen, där polisen säger åt mig att vi ska lösa det sinsemellan, utan polisens inblandning.. Sure! Men då är det liv som förstörs!
Jag ät dock så jävla jävla tacksam över mina vänner och Marcus, och mamma.. Som ställt upp på olika sätt, och jag kommer aldrig kunna säga eller ens beskriva Tacksamheten jag känner.
Att marcus orkat stå vid min sida hela vägen, när jag blev innässlad i ett psykopatiskt förhållningssätt till en familj.. Som jag inte kände sen tidigare. Det fanns varningssignaler, varför lyssnade jag inte på dem?!
Nu säger jag bara, kom igen horunge! Kom igen, försök knäcka mig! Din lilla hora, du kommer få problem!!
Hämnden är jävligt ljuv!!
® Nu är det slut på det här
8.50 skulle vc ringa. Det ringde på dolt nr, och jag svarade. Då var det polisen. Hon ville fråga lite, och få lite klarhet i det hela..
Efter att jag rabblat allt, ännu en gång, så säger hon att han och jag skulle kunna klara upp det här utan polisens inblandning. Jag tände till och frågade om vi skulle reda ut att han tagit en kopia på min hårddisk, lagt upp mig på en sexsida, använder mitt tradera konto, trackaserar mig via mail, går in i min lägenhet fast jag säger nej, kör med utpressning då han säger ha tagit bort alla bilder / dokument etc och någon dag senare så har han kvar det, hittar på en massa sms konversationer och lägger dem i min brevlåda - tillsammans med ett par skärmdumpar från min hårddisk.. Är det det hon tycker vi ska reda ut?
Ska vi reda ut att jag känner mig kränkt, otillräcklig, ensam, ledsen, sårad, förbannad, nojig... Livrädd!!!?? "Är du rädd för ditt liv?" Han har inte hotat mig till livet, han kör med psykisk misshandel istället.. Vad är det dessa idioter inte förstår?
Det kändes inte som att hon trodde mig, förlöjligade mig. Kontaktförbud är bara att glömma, hon tror inte att jag får det då dem är strikta med det mot misshandel etc. "Så du menar att jag ska behöva utstå fysisk misshandel innan jag kan leva igen?" Nej, så menade hon ju inte. Och hon vände tillbaka samtalsämnet.
From det här samtalet, inte nog med att dem ringde samtidigt som vårdcentralen skulle ringa, ska jag nu bearbeta mig inför att åka tillbaka till Kvarntorp. Jag ska tillbaka till mitt hem, till min kaniner! Där jag ska kunna känna mig trygg. Jag kommer möblera om i lägenheten det första jag gör. Jag kommer inte vistas i sovrummet.
Jag tänker gå ut med hundarna, väl förberedd ifall något skulle hända. Känna mig säker, det ska jag banne mig kunna! Jag säger inte att jag tänker gå på honom. Men jag ska sluta vara rädd. Bara sådär!
Jag kommer sluta känna något överhuvudtaget, varför skulle jag? Man ska gå den "rätta vägen" men när man väl gör det så blir man sparkad på!
Jag fick iaf en ny tid, idag, på vårdcentralen. Och jag väntar nu på att dem ska ringa upp. Men som vanligt så finns det väl inga fler tider idag, så då får jag väl sparka mig i arslet och ringa 1177.. För det här jävla samhället är fan sjukt! 3 jävla morgnar har jag gått upp tidigt, för att kunna ringa vc och få läkartid, men neeee.. Och jag som verkligen älskar att gå upp tidigt.. Vad fan ska jag göra hela dagarna? Jag kan inte jobba.. Inte för ens jag vet att jag kan kontrollera mig själv samt veta att jag är trygg.. Idiooooooot!!!
Så nu arbetar jag med min hjärna att den inte ska vara rädd, nu ska jag banne mig ta mig hem and "face the fears"....
® Flytta? Hell yeah
Idioti, folk, människor.. Kalla det vad du vill.
Spioneri, oempati, psykopati.. Jag vägrar ha sånt i mitt liv igen!!
Jag lämnar Kvarntorp bakom mig, jag skiter fullständigt i allt..
Börja på ny kula på ett tryggt ställe. Ett ställe som inte ger en ångest, som får en att isolera sig..
Dra åt helvete!!