Var hos mormor igår, vi hade mycket roligt. Och jag hjälpte henne med datorn, vi åt rotmos och fikade. Vi rotade även igenom hennes förråd efter Monopol med kontanter. Och gissa vad vi hitta! Monopol. Och enligt patentverket så är det ifrån 1937. Väl bevarat dessutom! 

Så vi får väl se om man ens törs spela med det ;)

 

Åkte vidare upp på stan, mötte upp mamma. och vart påmind om varför man inte är uppe på stan så ofta. Det är ju tamigfan folk överallt! Jag lyckades ta mig förbi allt jävla folk, in i ett hörn nånstans. Där stog jag och pratade med Annika i telefonen tills mamma kom. :)

Hem till henne, gick igenom hennes dator. Och beslutade att köpa en ny istället. Det blev en Nettop Asus Eebox, nånting. Mini dator. Mega gullig var den, tyst som attans. Fick igång det där, installerade DropBox åt mamma. Och sen fick hon pilla med resten själv ;)

 

Glömde ju bort det, vi skuttade in på Erikshjälpen bredvid NetonNet. Hur mycket roligt som helst, jag älskar secondhand affärer! Och just den här, annars brukar det ju vara smockat med folk överallt. Men inte här :)

 

Under kvällens gång hände det något som sänkte mitt humör i botten, sliten i huvudet som hållt igång hela dagen. Trängts med folk på stan, och jag ville bara hem i min trygghet - min borg. Där kan jag vara mig själv! <3 Tänk att varenda gång jag upplever något sånt här, påfrestande för psyket, och kommer hem är det alltid samma sak. Jag hinner inte mer än stänga ytterdörren, då vet jag att jag är i trygghet och kan vara mig själv. Jag kan ta av mig masken, det är helt okej att sätta sig i trappen och grina, det är helt okej att vara trött, det är helt okej att bara vara. Helt okej att stirra in i väggen. Det är helt okej!

 

FEL FEL FEL! Jag har inte bara mig själv att tänka på! Jag har en sambo, som jag älskar över allt annat, som jag mer än gärna vill hoppa på när jag kommer hem. Bara känna hans närhet, hans röst. Men mitt inre säger att det inte går, jag kan inte hoppa på honom hur som helst, han kanske är upptagen, på dåligt humör, nyvaken. Ja, orsakerna kan vara många. Och just därför väljer jag då att ta av mig masken och vara för mig själv. När det sen har lagt sig, kan jag ta emot hans närhet, även om jag kan det i det andra stadiet..

Så här är det inte varje gång, men ofta. Därför kan jag upplevas som antingen oerhört pratglad, oerhört trött / grinig emellanåt. Och det är hjärnan som säger att "här är vi trygga, var dig själv nu"..

 

Även om jag bara varit ute på en kort promenad med Zheeba och kommer in igen, så kan det vara så här. Varför? Jo, pga den inre stressen jag har. Främmande människor, bekanta människor, människor i flock, risken att stöta på en främmande människa. Nya miljöer, förändringar i miljöer osv.. Det är något som tar hårt på mitt psyke, förutom vissa människor! Marcus, Mamma och Annika. Det är dem enda som får se mig för den jag är, som jag har en trygghet i. Hos dem kan jag vara grinig, ledsen, glad, överenergisk, pratglad. Ja, you name it! Och dem tar det här.. Även om dem inte ska behöva! Men jag jobbar på det, varenda dag! 

 

 

Men nu är det dags att ta ut Zheeba, i regn och blåst! >_<

Varför kunde jag inte bara tagit ut henne direkt när jag vakna, istället för att sätta mig här? *Suck suck suck*

 

 

 

Tourettebloggen handlar om att öka kunskapen om olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Här skrivs det om Tics, Tourette, ADHD, Tvångssyndrom - och mycket mycket mer. Jag tvingar er inte att gå in och läsa, men känner du dig det minsta osäker på vad det handlar om så råder jag dig till att besöka sidan, kolla runt och vem vet, du kanske fastnar för upplägget - precis som jag :)

 

 

Besök även Tourettebloggen på Facebook! 

 

 

Dem flesta kommer ihåg det här klippet. En helt vanlig kväll i orten Fellingsbro.

 

 

Jag har känt att något inte riktigt är som det ska, men jag har inte lyckats sätta fingret på vad. Jag vet bara att jag har gått tillbaka till min försvarsställning i många situationer. Istället för att ha tålamod, känna känslorna som finns, så har jag visat aggression. Men det här har inte visat sig mot alla, inte heller varje dag. Men det dyker upp rätt som det är, och det är inte alltid lika roligt..

 

För en tid sen var jag små irriterad varenda dag, nu kan det gå flera dagar innan jag blir arg. Jag blir inte irriterad längre. Jag brusar upp och det går nästan över gränsen. Det kan vara för en små sak, men framförallt vid stress. Jag är inte stresstålig för fem öre, men har lyckats hantera det på ett annat sätt tidigare.

 

 

 

 

Inte direkt det mysigaste vädret, men blev en promenad iaf :)

Nu ska jag sätta mig och göra rent i kaninburarna och efter det ska jag tillbringa kvällen med skolarbetet, så jag kan lägga det åt sidan resten av veckan ;)

Så vi gör ett check lista, så får jag se vad jag gjort tills ikväll ;)

 

** Hinna umgås med min kära sambo, innan han åker och jobbar..

 

** absolut viktigaste <3

 

 

Ibland är man en dum blondin!

Jag trodde det var mobilen som spelade mig ett spratt när den ändrade klockan inatt. Jag ställde fram rätt tid, jag kollade Fröken Ur (och hon ändrar inte till vintertid/sommartid för ens kl 3) och det stämde till slut. Hade ställt klockan på 8.30, och gick upp. Ovanligt trött tyckte jag. Inte konstigt! Det visade sig lite senare att klockan var 11.17, medans min mobil visade 12.25 ^^

 

Tutti är nu parad med Bambi, jag bestämde mig för att para istället för att köpa hanen. Jag har ju faktiskt en hane på väg in, ifrån Stockholm ;) I slutet av November kommer han hem. 

Vi får väl se om parningen var något att ha, men lugn och ro blir det iaf för hennes del. Buren, som jag skulle byggt själv, blir klar mot slutet av November. Så det händer mycket den månaden.

 

 

Den här månaden vette fan hur jag ska överleva. Ändå har jag inte spenderat så mycket pengar på skit! >_< Ibland önskar man att kontot kunde fyllas på med några nollor, efter summan som redan står - jag skulle inte klaga iaf!

 

 

Jag kom på det nu! Jag har ju ingen grind än?! Nu får jag ju vänta innan jag sätter upp skylten som jag köpte i fredags ^^