® Ibland önskar man att facit fanns

Publicerad 2012-12-26 18:02:00 « Personligt,

Jag är mammas yngsta unge. Jag har då en syster och en bror. En syster som blev diagnostiserad med borderline och adhd, som jag inte träffat så mycket under min uppväxt utan det har blivit sen jag fyllde 18 som man fått bättre och bättre kontakt med henne. Bror min, diagnostiserad med Asperger, har jag vuxit upp med och försvarat när jag gick upp till högstadiet. Vi hade syskonbråk men vi var ändå kompisar, vi spelade mycket dataspel tillsammans innan han flyttade hemifrån. Efter det har kontakten sinat ut i sanden, vilket är otroligt tragiskt :(
 
 
Förra året firade jag jul, tillsammans med hela familjen. Det var mamma, Anders, mormor, syrrans alla tre ungar, brorsan och Zheeba. Den enda som jag tyckte saknades var morfar, annars var det hur mysigt som helst, vi har inte firat jul på det viset på över 10 år. Men efter det julfirandet har hela kontakten med min syster runnit iväg, hon försvann och hörde inte utav sig. Jag skrev till alla jag kunde tänka mig, att jag skulle ringa polisen om hon inte hörde utav sig, och till slut gjorde hon det. Hon var tvär förbannad, hennes kompis hade gjort inbrott i hennes lägenhet här nere (hon har då flyttat upp mot norrland nånstans, till ungarnas pappa) så jag och mamma beslöt oss för att ta itu med hennes lägenhet, rensa ut allt som var av värde och behålla det. Inget tack och ingen tacksamhet!
 
Jag samlade på mig ungarnas häften ifrån dagis, där deras teckningar och bilder fanns. Den yngsta ungen, som inte var mer än 4-5 månader gammal sist vi såg henne, har vi inte mycket vetskap om men jag hittade ett halsband som hon fått av sin pappa och det behöll jag, det bär jag med vetskap om att ungarna är värdefulla för mig. 
 
Vanliga brev, sms, telefonsamtal, ingenting utav det har gått fram på flera månader. När man sen får tag på syster så får man nästan höra hur värdelösa vi är som inte hört av sig när ungarna har fyllt år (trots att mamma och mormor skickat både brev och paket till dem) och jag orkade inte hålla det samtalet i lugn och ro, jag kände endast för att skrika och ifrågasätta henne. Men istället för det så kortade jag ner samtalet och sen dess har jag inte hört hennes stämma.. 
 
 
Vi fick sen höra att hon skaffat facebook, kanske kan man få en bättre kontakt nu? Kanske man få svar på alla frågor? Jag skrev till henne men fick inget bra svar, det var ett märkligt svar, och hon tyckte att vi var knäppa som inte hört av oss till henne via facebook. Men vi har ju inte vetat om det?! Jag skickade en vänförfrågan som blev nekad, hon hörde av sig till mamma och ville att mamma skulle skicka över bilder på ungarna från datorn. Jag hjälpte mamma med detta, och jag får sen ett meddelande ifrån henne där hon tyckte att jag skulle skicka över bilder, eftersom att mamma inte svarat. Jag skrev bara tillbaka att mamma skickat över mail till mailadressen som syrran själv hade skrivit in.
 
Idag får jag också höra att syrrans äldsta har ringt till min styvfarsa och önskat god jul, frågat efter mormor och en bil som styvfarsan lovat honom, men lite svårt nu när det är en bit bort. Syrran kommer ihåg numret till honom, då det är ganska enkelt och vi har haft det i snart 13 år. Det var riktigt kul att höra, den ungen är allt för go! <3 Men jag kan ändå inte sluta fundera på varför syrran då inte tagit telefonen för någon minut och fått numret till både mamma och mig? :/ Jag förstår inte riktigt!
 
 
 
 Nu ska jag göra vad jag kan för att försöka hålla kontakten vid liv! <3
 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentarer

Postat av: Annika

Publicerad 2012-12-26 18:45:45

Fan va bra skrivit Jill..

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Välkommen


Undersköterska, med inriktning på psykiatri. Levt med social + agora fobi i ca 10 år. Sambo. ADHD. Paniksyndrom. Har hundar, katter & Kanin. Boogeyman under sängen. Vill men gör inget. Mamma. Ångest+Depression syndrom.

Follow on Bloglovin

bloggar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela