Jag ser fortfarande saker som inte stämmer! Jag ser människan på platser som jag inte kunnat tro tidigare. Har haft samtal inatt och jag ska klara mig själv. Ensam är stark, säger dem. Men det är inte sant! Men man måste klara av ensamheten!

 

Pga den stressiga dagen igår, som inte lät mig slappna av efter jobbet och hinna ikapp tankarna. Det gjode att jag kollapsade sent igår kväll. Jag var beredd att ta smällen, lämna över ansvaret om djuren till någon annan - bara för ett par dagar, veckor eller så. Lägga in mig sälv! Men efter ett samtal så försvann dem tankarna, har jag klarat mig så här långt så klarar jag mig igenom resten också..

 

Jag var stark, det enda jag fick ur mig var ilska. Det enda jag kunde få ur mig var "lämna mig ifred, du och barnen. försvinn".. Han svarade på det, han började. Men jag avslutade det hela. Jag stod starkt kvar, han fick flytta på sig. Han skulle försvinna. Han ska förstå vad han gjort, vad gjorde han där?! Han har inte rätt att stå i vägen för mig. Jag går vart jag vill, nä jag vill. Han har ingen rätt att stoppa mig!

Det svåraste var att hålla emot Cheva, Zheeba gick lös men märkte att det var något som inte stämde. Stämningen var spänd. Hon gick förbi honom, till vaktmästaren. Rakt förbi, ignorerade honom. Lika bra det!

Men jag fick mitt sagt, ingenting som kommer ur hans mun gör någon skillnad. Vad tror han egentligen?

 

Jag är helt slut i både kropp och själ efter det här.. Jag slumrade till men vaknade fort då Zheeba tyckte det var dags att gå ut. Blir så när hon äter mycket snö på promenaderna.. >_<

Men jag överlevde och jag står mer rakryggad än någonsin! Jag överlevde!

Jag ska inte lägga in mig, även om det ofta är något som finns i tankarna..

 

Men jag överlevde det här, jag överlever det som komma skall..

 

 

Nu efteråt känns det skönt! Jag har stått nära honom, ett par meter! Jag överlevde! Medicinen är intagen och jag är lugnare.. 

 

Jag har lärt mig mycket om mig själv. Mycket om hur människor fungerar, hur äckliga dem kan vara..

 

Jag kommer dock aldrig kunna berätta för mina älskade vänner hur mycket jag älskar och uppskattar dem. Ett samtal bort och jag vet att dem ställer upp, dem gör vad dem kan. Men det är inte allt som jag vill dela med mig utav. Nu ska jag ta och plocka tvätt..