Jag var iväg till Hallsberg med Maja, och det gick väl ganska bra. Över förväntan bra. Lilla Jill väger numera under 80kg iaf, och bara det är en bra bedrift. Så Jill blev taggad att fortsätta neråt, men inte vill jag ändra något (Vill men gör inget) ^^

142/68 i blodtryck och 64 i puls, lite lågt tyckte sköterskan. Och visst, det är lågt, och med tanke på vad jag legat förut. Men jag förklarade att det kanske kan vara tecken på stress då jag stressat arslet av mig hela sommaren, psykisk stress.. Den sätter sig också på blodtrycket..

 

Jag ska till läkaren i början på Oktober, jag själv tycker att det är långt dit - men det kanske bara är jag..

 

 

Sen vet jag att jag sagt det förut, men det här jävla beroendet måste ta ett slut snart. Jag är inte mig själv, jag pendlar i humöret och jag blir snabbt irriterad - för små saker - och jag har svårt att försöka vara glad och mitt vanliga flamsiga jag.. Det känns inte alls bra.. Men trots detta så är jag impulsiv och har "esh, skitsamma" - attityd, då händer det ju ingenting.. Jag vet att jag skulle behöva göra en avgiftning, och börja om på ruta 1.. Men samtidigt så tänker jag "varför?" Det är ju så jävla gott och betydligt enklare att äta godis, dricka dricka eller liknande än att att göra något annat.. Jag är förbannat lat, slö.. Ja, kalla det vad du vill. Den enklaste lösningen är oftast den bästa - jag skulle inte tro det.