Jippi, lagom när hostan är på väg bort så kommer ångesmonstret och knackar på. När det har varit sån jävla hosta ett tag nu så säger ena hjärnhalvan åt mig att det är ångest, att jag ska försvinna in i min grotta och inte alls stanna kvar, medans den andra säger att det är luftrören det är fel på och det kommer bli bättre när förkylningen är bättre.. En ständig kamp inombords..

 

 

Idag är ingen bra dag, ångestmonstret är efter mig. Biter mig i hälarna och vill locka på uppmärksamhet, jag blir helt slut av det här. Hostan är bättre, nu är det verkligen på bättringsvägen!

Ikväll ska jag försöka ta det lungt, fixa till naglarna så jag kan jobba nästan hela nästa vecka utan att behöva sitta med det..