Idag var det första dagen i skolan, och efter mycket surrande så var jag ändå på rätt plats, vid rätt tid. Kändes riktigt skönt att få se bekanta ansikten igen och att veta vad man ska göra, det som var mindre negativt var att vi sen skulle gå isär hela klassen (som har hållt ihop hela 2012) och gå till våra respektive klassrum.

 

Jag har då valt att läsa Psykiatri 2, en fördjupningskurs i Psykiatri 1 som vi läste i höstas. Efter all information i huvudet och en rejäl presentation om mig själv i en grupp på ca 11 personer så känns det i huvudet nu. Kroppen är mör och huvudet vill inte vara med längre. Vi skulle nämligen presentera oss lite närmre, och den största frågan var varför vi hade valt just psykiatri delen?! 

 

 

Jag, som aldrig kan göra en lång historia kort, berättade att jag varit sjukskriven och har fortfarande problem med panikångest, social och agora fobin, och läraren ville avbryta mig men eftersom att det är en utvecklingsprocess så behöver jag ändå vara öppen om det i olika situationer - och det förstod han iaf :) 

 

Jag älskar våran psykiatri lärare, det är nog den nästbästa läraren jag har haft. Inte nog med att han har mycket erfarenheter bakom sig utan hans sätt att formulera saker, det blir enkelt att förstå. Den här läraren jobbade nämligen på Beckomberga när det fanns - vilket är oerhört intressant.

 

Nog pratat om det!

 

Jag kan inte räkna mina panikattacker dem senaste dagarna, jag vill inte ens känna efter. Jag vill inte ens tänka tanken. Sitta i en liten grupp gör mig ingenting, men när det handlar om att utmana ödet - då springer jag åt andra hållet! Mer än gärna.

 

Nu ska jag poppa en popcorn påse och hälla upp ett glas vatten, och försöka somna innan midnatt.

Psykiatrin nu, fungerar ungefär på samma sätt som första delen gjorde - men nu ska jag skriva TVÅ uppsatser. Vad väljer jag då? Tourettes, har jag redan bestämt mig för på ena. Den andra, jag tar mer än gärna emot förslag :)