För 7 år sedan, när Smokey var valp, så fanns det en trätrappa ut mot gräsmattan. Och självklart, den här vintern, så hade vi inte sandat den trappen. Jag skulle ut med Smokey, så han var i famnen, varav jag halkar i trappen och slår i svanken så jag absolut inte kan gå. Det värkte, jag var stel och det kändes som 560976989 olika knivar satt i den. Smokey klarade sig då han lyckades, på något vänster, hoppa ur famnen och landa nedanför trappen. Som tur var!

Svanken har bråkat med mig sedan dess, av och till. Enda gången jag inte har känt av det var när jag vägde, ungefär, 20kg mindre. Och vad kommer det sig? Är det framtungt? (hahaha) Eller är det något som ligger i kläm? Vad i helvete är det för fel?

Jag har inte lyckats bära tunga grejer hur mycket helst, men envis som man är så gör man det ändå. Smällen tar man senare! Anywho! Nu har svanken bråkat med mig i 4 dagar och jag blir inte klok på det här. Och värre blir det. Är det så att jag måste ner i vikt för att det ska ge med sig? Är det så att det är någon nerv i kläm? Är det något annat? Och vad gör man åt det här? Något måste det ju finnas!

Jag blir irriterad och ledsen på samma gång och det går ut över fel personer.

Varför kan det inte bara finnas en enkel lösning?

ZON, det var min räddande ängel för några år sen. Numera är det receptbelagt?!?! Vad fan är det för stil? :(