Och för att berätta något helt (icke) otroligt..
Jag lämnade Zheeba hemma med pappa Marcus idag. Han låg och sov,
fotöljen stog i vägen för trappen. Men ändå hade Zheeba hoppat över den,
smitit ner på undervåningen och ylat. YLAT! Så tråkig var pappa tydligen -.-

Jag måste erkänna att det känns absolut inte bra att ha en hund som både
piper, ylar och skäller efter en. Hon har ju sällskap så vad gnäller hon om? :/
Jag har gett upp hoppet för länge sen, men ändå kämpar jag.. Varför?
Hon verkar vara ett hopplöst fall, ja.. Jag har provat det mesta!