Just nu känns allting sådär hopplöst igen!

 

Inte nog med att jag vet om att min ekonomiska situation kunde varit bättre. Jag behöver inte köpa godis, jag klarar mig med matlådorna! Jag behöver kanske inte använda så jävla mycket balsam som jag gör (varje gång). 

Jag behöver inte spendera massor med pengar när jag jobbar, för att få upp blodsockret.

 

Idag kom smällen!

Jag vet att jag har skulder, max 30.000 (jag vill säga "bara" då det är mindre än dem på lyxfällan) och jag har försökt att betala in dem gångerna jag känt att jag haft råd med det. Och det har minskat, vad jag trott..

Idag kom chocken! Öppnade ett brev från kronolle, dem har räknat på att min lön är på 14.000kr/mån (i själva verket ligger den på 9-12.000) och ska nu därför dra 2700kr/månad.. 

 

Dvs att jag inte kommer ha mycket kvar att leva på.. Och att jobba 60% är lagom för mig, varken min kropp eller mitt psyke klarar av mer! Inte året runt, en period funkar det att jobba 80% men inte jämnt..

 

Jag kraschade!

Det brast för mig. Jag vet inte vart jag ska vända mig längre.

Körkortet är ju bara att glömma, för hur ska jag kunna ha råd med drift kostnaderna. Och ifall den går sönder?!

 

 

Så jag har bestämt mig för att sälja av saker här hemma, för att få in lite extra pengar..

Känns förjävligt, inte mångra kr som kommer kunna ramla in - men åtmindstonde något.

Vad ska dem gå till då?

Mja! Om jag det visste.. Kanske komma ikapp med andra räkningar?

 

Jag vet inte hur jag ska lösa alltihop!

Betalningarna för hundvakten ligger jag efter med, en halv hyra ligger jag efter med.. 

Ta bort mitt internet? Never! Det enda som får mig lugn..

Djuren, den diskussionen tar jag inte ens i!

 

Och nu är jag ärlig, ipren + alvedon + atarax + theralen har jag stoppat i mig - sitter med en öppnad cider bredvid. Jag vill få stopp på känslorna, få stopp på orden som ekar i huvudet. 

Och den enda jag pratat med om den ekonomiska biten, säger saker som jag redan vet!

 

Det är så jävla lätt att ta reda på informationen, man vet vad man ska / behöver / måste göra - men man gör det inte! Varför gör jag det inte? Nej, för att min ekonomi har inte gått ihop på hela året (ärligt talat) 

Endast två månader har jag klarat mig själv, alla andra månader har jag fått hjälp utav mamma att fixa en påse hundmat (det går åt 2 varje månad), eller cigg.

 

Ja jag vet att jag bode sluta - men försök själv, när du är en beroendemänniska. 

Jag hade skitsvårt att bryta med Colan, och nu är det för att den inte smakade likadant.

Men ciggen ger mig ett lugn, en trygghet.. Det går inte ens att förklara! Jag sitter hellre utan Cola än utan cigg. Jag sitter hellre utan godis än utan cigg!

Och nu har jag ett öppnat paket, som ska räcka så långt som möjligt.. Men bara den stressen gör att jag röker mer!

 

.. Allting känns bara hopplöst