Då kom det jag väntat på.. Sorgen, tomheten, saknaden.. 

Jag försöker trycka bort det, men kroppen motarbetar psyket riktigt duktigt. Så inatt blir det ensamtid med räkor och gråta en skvätt. Efter telefonsamtalet jag hade med pappa tidigare idag så känner jag av saknaden efter farbror ännu mer. 

 

Det är hemskt.. Men han gav mig det bästa någon någonsin kunnat ge mig - Zheeba <3 <3