Jag skulle ha åkt med dig till Västerås på lördag, du tyckte att jag skulle åka på det för att få mer kött på benen. Du fixade in mig på det och jag är dig evigt tacksam.. Men situationen är annorlunda än jag trodde, du finns inte med oss längre, här på jorden. Och jag bävade inför den här resan nu i helgen, jag skulle ju ha med dig. Du skulle hjälpa mig igenom den här helgen, du skulle vara min coach bland allt folk och alla seminarium, vi som skulle ha roligt på kvällen där, snacka en massa skit och gå igenom dagen.. 

 

Nu finns du inte här, och allting är overkligt! Det spelar ingen roll vad jag vet, sett eller hört, det är overkligt! Men jag vet att du kommer följa med mig, på ett eller annat sätt så är du räven i spelet iaf. Du har visat det på alla möjliga sätt, och jag får väl försöka infinna mig i det. Det kommer gå bra, jag får miljöombyte och jag har ju stöd utav Andrea på söndagen. Jag är dig evigt tacksam för den här chansen!!

 

Men nu är det tomt.. Bilderna snurrar i skallen igen, jag vet inte vart jag ska ta vägen!

 

 

Jag skriver brev, jag skriver tankar.. Men det kommer ta tid att vara tillbaka på banan igen!

 

 

För evigt saknade!!!!