® Funderingar så här runt Påsk!

Publicerad 2012-04-09 15:51:11 « Vardagen,

Det finns dagar då jag tvivlar på min existens, det finns dagar då jag tvivlar på mig själv - på vad jag kan åstadkomma. Jag vet ju att jag klarar det, det är inte frågan om det. Frågan är om jag orkar, psykiskt. När jag gick i skolan så var det roligt, vissa dagar, andra dagar gick jag upp och åkte iväg - men var bara på dem roliga lektionerna. Så kan man inte göra när man jobbar, då har jag en press på mig - en press som jag inte gillar, därför försöker jag hela tiden tänka att det är kul, för pengarna behöver jag ju inte än så länge. Jag får ju studielånet.

Skulle någon berättat för mig, för några/något år sen, att jag skulle jobba 2012 så hade jag skrattat åt det, backat bakåt och gömt mig i min lilla bubbla. Jag hade total vägrat! Varför? Rädsla! Rädsla för att bryta mina vanor, min vardag som egentligen inte var någon vardag. 
Sån har jag alltid varit, det är tufft att komma iväg. Man vill bara ha det gjort, men när man väl kommer fram så är det inte så farligt som man trodde. Man ändrar inställning rätt så fort.
Nog för att mitt jobb är byggt på stress så har jag hittills lyckats sköta det riktigt bra, jag har talat om för personalen om det blivit för jobbigt och det har fungerat ändå.. Det här är bara positivt :)

Sen har jag andra bitar i mitt liv som jag funderar på.
Nu har jag praktiserat i 4 veckor, varit ledig i en vecka (blandat med jobb), och ska återgå till skolbänken på torsdag. Rädslan finns kvar, kommer jag orka både jobb och skola? Kommer jag bryta ihop? Min hjärna säger nej, min kropp säger ja. Jag försöker hålla styrkan uppe, för det här ska gå! Jag kommer klara det, om jag så måste tacka nej till jobb emellanåt.

[Du som läser måste ha överseende med att det blir lite snurrigt, för jag skriver bara det som kommer i skallen]

Jag fungerar ju även på det sättet, att har jag skrivit det här nu och någon frågar mig om det, så kan jag ha glömt bort hälften. För det här är bara tankar just nu. Tiden jag sitter här.

Idag fick jag även sån ångest för vad som komma skall. 
Jag vet att jag kan göra så mycket mer, men samtidigt så känner jag inte riktigt för att göra något. Jag vill bara smyga undan, gömma mig i buskarna och inte komma fram, men det går ju inte längre - det är bättre att bita i det sura äpplet direkt. Men det är inte alltid så enkelt, som folk får det att låta.

Får väl se när socialpedagogen hör av sig om det här med medicin, inte för att jag kommer gå på tabletter länge eller jämt, utan mest för att ha hemma. Ungefär som alvedon, bra att ha hemma ifall det skulle behövas.

Inom ett par månader ska jag registrera Zheeba på Blandis, och jag ska även ställa ut henne i år - mest för skojs skull. Komma ut och se lite utav Sverige :) Ska även ta henne till en veterinär för undersökning och prata lite med försäkringsbolaget - så det är klart :)

[Nu blev det väldigt snurrigt och lite blandat, men det är skitsamma]

Nu är det dags att kolla vad vi ska äta exakt, hur jag ska göra osv :)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Välkommen


Undersköterska, med inriktning på psykiatri. Levt med social + agora fobi i ca 10 år. Sambo. ADHD. Paniksyndrom. Har hundar, katter & Kanin. Boogeyman under sängen. Vill men gör inget. Mamma. Ångest+Depression syndrom.

Follow on Bloglovin

bloggar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela