Hjärtat åkte iväg och jobbade. Jag pysslade med mitt, pratade med grannen och Emma kom förbi en stund. Jag fick även höra att Bella börjat krysta och en bebis är på väg ut - bakvänt! Jag gick in och hjälpte med det jag kunde, Zheeba fick då självklart vara hemma själv. Och det är ju alltid så - när man tittar på små nyfödda valpar att tiden liksom försvinner. Vad finns det att titta på egentligen?
Mycket tydligen. Emma följde med över och vi pratade lite och sen kom andra valpen. I skrivande stund har Bella två små tjejer att ta hand om. Vi får hoppas den senaste överlever, stackarn.  :)

Zheeba har, som längst, idag var hemma själv 2 timmar. Då hade hon sällskap av Mac och då var hon mer stressad än gången innan, då hon var alldeles själv. Sen fick jag försöka att inte sitta så länge hos Linda då jag har en stor dum hund hemma som blir helt knäpp. Men hon har inte rivit på väggar, inte heller ätit något hon inte ska. Och nu är det lägg dags!

Jag är såå stolt över min bebis, även om hon låter så river hon inte stället och det mina vänner! DET mina vänner är framgång ;)